onsdag 29 februari 2012

Amma eller inte?

Kollade tack vare tips av en god vän in Kvällsöppet på tv4 härom kvällen, finns också att ses på tv4 play. Det var den debatten som efter en del grunnande fram och tillbaka gjorde att jag tog mig mod att hoppa med huvudet före rakt in i den känsliga frågan om amning. Känns ju väldigt aktuellt för mig, som i skrivande stund har min två månaders baby i bärselen fram på bröstet.

Enligt programmet tycks det råda amningshets i Sverige, man använde t.o.m. uttrycket "amningstalibaner", alltså att amning många gånger presenteras som det enda och rätta alternativet. Av mina egna erfarenheter av kontakten med mödra- och barnrådgivningen här, så tycker jag inte att man varit lika "fanatiska" så att säga. Frågorna man möter av omgivningen som nybliven mamma är också ofta av typen: "Du ammar?!"(fråga/påstående). Vilket i sig sätter en väldig press på den mamma som av orsak eller annan inte gör det. Känns som att man måste ha världens bästa förklaring till varför man inte ammar, räcker absolut inte med ett nekande svar.

I Kvällsöppet var ju nog ändå den vinnande åsikten att det är upp till var och en att välja om man vill amma eller flaskmata sitt barn, och precis det samma tycker jag. Alla mammor och barn är olika och ingen kan säga vad som är bäst för någon annan. Men för att lindra det dåliga samvetet som många icke-ammande mammor dras med vore det väl skäl att också presentera de olika alternativens för- och nackdelar, så att man skulle ha en vettig möjlighet att välja vad som känns rätt för en själv. Som amningen presenteras för gravida och nyblivna mammor idag så känns flaskmatningen helt klart som det sämre alternativet och att du isåfall väljer bort det bästa du kan ge ditt barn, Huujeda mej!

Nu tänkte jag berätta lite om de fördelar jag sett med flaskmatning, fördelarna med amning har vi väl hört iallafall. Föräldrarna kan mycket mer dela på ansvaret gällande matandet, vilket till en början är ganska mycket det enda man tycker att man har ge till sitt lilla nyfödda barn, vilket ger anknytningsmöjligheter för båda föräldrarna. Större frihet för mamman eftersom att pappan också kan erbjuda tröst och mat. Sen tror jag inte alls att modersmjölkersättningen är sämre än bröstmjölken utan kanske t.o.m. av bättre kvalitet med tanke på alla tillsatsämnen och kemikalier vi får i oss via maten idag. Båda mina små har sovit väldigt bra och det tror jag också har att göra med att de från flaskan har ätit sig mätta. Min erfarenhet är att bröstet lätt blir ett ställe där man ligger och myser och smuttar bara lite grann, istället för att först äta sig mätt och sen mysa nära mamma/pappa. Hittills har vi inte heller några allergier på småttingarna, vet att de kan komma  ännu, men iallafall.

Jag var också innan jag blev mamma inställd på att amma, eftersom det är vad man tror man skall göra. Men båda våra barn föddes små ca 2500g, och hade också andra komplikationer som var viktiga att åtgärda först, så amningen var inte prioritet ett. De sondmatades och flaskmatades på sjukhuset och vi försökte också få amningen att fungera, men det krävde mycket kraft och energi av småttingarna och mig så flaskan har varit ett fullgott alternativ. Just nu kombinerar jag lite av allt, ammar på natten och morgonen, pumpar någon gång per dag och ger via flaska och ger modersmjölkersättning till om det behövs. Kan inte säga hur jag skulle göra med eventuellt barn nummer 3, det måste den situationen och barnet avgöra! Men jag tänker inte ha dåligt samvete över att mata med flaska.

Det här är min syn på amningsfrågan, varsågod alla ni andra att komma med kommentarer. Gärna andra fördelar och nackdelar för både amning och flaskmatning. Sen kan vi väl alla vara överens om att var och en har rätt att göra som de vill utan att behöva känna sig ifrågasatta.

söndag 26 februari 2012

Heja heja

Vilket fantastiskt väder, så vi åkte iväg på rinkbandymatch idag! Wilmer och jag hejade medan mannen kämpade på isen. Jag är en inlevelsefull och känslomässig supporter och har alltid varit. Jag gillar hejaramsor och högljutt skall det vara, knappast bara en gång som vännen brevid tyckt att jag varit pinsam. Jag gruvar mig definitivt lite inför den dagen barnen börjar utöva någon sport, kommer antagligen att vara den mest hispiga tokmorsa som står och gormar vid sidan om och alla andra stirrar på.
Men i varje fall så vann vårt lag idag, jippii!

Tilde tösen är förresten två månader idag!

lördag 25 februari 2012

Kaffefavoriter


En ny upptäckt för mig som förgyller kaffedrickandet ytterligare är dessa två smaksatta bryggkaffen från Robert Paulig! Jag säger bara mmm...

Sen ger de så pass mycket smak att man inte behöver sätta mer än en skopa eller två och blanda med det vanliga bryggkaffet för att få den härliga doften och smaken. Pröva själv får ni se!

fredag 24 februari 2012

Prinsessan!

Hon föddes med silversked i mun och möjligheterna borde vara oändliga. Tyvärr kommer hon att vara ständigt bevakad och hennes val begränsade. Välkommen Estelle Silvia Ewa Mary!

Ifrågasätter monarkin, men beundrar gärna prinsessornas designade klänningar och glittrande juveler!
Följer en del av skvallret kring kungafamiljens relationer, familjelycka, tragedier och skandaler, men tycker på riktigt synd om människorna bakom titlarna!

torsdag 23 februari 2012

And now she smiles

Jag är helt klart lite lätt skadad eller kan det vara så att de flesta mammor lider av samma sak? Jag har väntat och väntat på att hon skall börja le medvetet mot oss (det sociala leendet som det heter). Överallt har jag läst att det oftast inträffar vid 6 veckors ålder, men kan naturligtvis komma tidigare för en del och senare för andra. Nåjaa, sen 6 veckors dagen har jag lockat och pockat lilltjejen för att få se några tecken på leenden, men nej nej. Hon har snarare vänt bort blicken och ignorerat mig helt. Den oroliga mamma jag är så börjar jag genast fantisera om vad som är fel... googlar och läser om det ena och det andra... och oroar mig mer...

I måndags blev hon 8 veckor och de senaste dagarna har hon spruckit upp i leenden några gånger. Hittills verkar hon nog inte vara riktigt generös med det hela, men jag drar iallafall en lättnadens suck och mår gott. En liten spädis är ju ganska långt som ett litet paket som man vårdar, sköter, ger och ger, men inte får så mycket tillbaka. Men nu har vårt sociala samspel med ömsesidigt givande och tagande inletts och det känns underbart.

Och nu lockar vår alldeles egna prinsessa på min uppmärksamhet!

Och i Sverige har man också fullt upp! :)

onsdag 22 februari 2012

Bakom plogbilen

Vårkänslan som infann sig igår flög sin kos idag. Det var mycket dålig sikt ute på vägen i snöstormen. Jag parkerade mig bakom plogbilen och fick på så vis ännu sämre sikt men nyplogad väg iallafall!

tisdag 21 februari 2012

Fastlagstisdag

Vilket härligt vinterväder med takdropp och strålande sol! Anar en nalkande vår. Vi promenerade i solen, pausade med fastlagsbulle och var för en gångs skull rätt sams hela dagen.

söndag 19 februari 2012

Loppis, I like

Fick igår sticka iväg hemifrån för att besöka ett loppis och det var skoj. Eftersom det inte ha varit några lokalsloppisar här i trakten nu på en tid så hade jag utvecklat lite abstinens. Att gå och handla på loppis är så tillfredställande på något vis, man känner sig nöjd och glad efteråt. En påse full med kläder åt barnen för 20-lappen, inte illa. Den här gången blev det mest smått smått och rött rött åt lilla tösen! :)

Jag måste nog säga att det inte är många klädesplagg jag köpt nya åt Wilmer, han har mest fått använda loppisfynd. Jag skulle vilja påstå att man vet bättre vad man får med sig hem när det gäller loppiskläder, de är oftast redan urblekta och krympta, så man får inga negativa överraskningar när man tvättar första gången. Och så är det ju billigt, så funkar inte plagget är det inte hela världen.

Jag tycker också att jag drar lite av mitt strå till stacken vad det gäller miljövänlighet och hållbar livsstil genom att handla mycket secondhand. Så för mig är loppisshoppande ett stort nöje men också ett medvetet val!

torsdag 16 februari 2012

Sant eller falskt?

Vad var och en väljer att skriva eller att sätta upp på sin blogg är ju upp till precis var och en. Bloggandet är ju förhoppningsvis bara en del av alla delar som bildar helheten livet. Om bloggen visar hela sanningen, delar av sanningen eller en fantasivärld spelar väl egentligen inte så stor roll så länge någon anser det värt att läsa.

Visst har jag suttit där framför skärmen själv och förundrats över hur ordningsfulla och snyggt inredda blogghemmen är, hur goda och lyckade bakverken blir, hur glada barnen ser ut? Hur hinner dessa med allt? Och dessutom hinner människan blogga? :) Joo, precis så här har tankarna gått!

Men i något skede insåg jag, att man måste ta bloggen för vad den är. Det jag läser och ser är vad jag som läsare får... Därmed borde jag låta bli att analysera det så mycket mer.

Det är ju de utvalda människorna i vår närhet som vi lever med och umgås med som ges tillgänglighet och insyn i vår verklighets alla delar, inte jag som bloggläsare.

Därför tänkte jag nu utlova att på den här bloggen kommer ni att få en blandad mix av den tuffa avskalade sanningen, förskönade och dramatiserade berättelser ur verkligheten och till och med rena rama fantasier.

onsdag 15 februari 2012

En mors oro

Det här skrev jag för 10-12 år sedan, innan jag själv hade några som helst tankar på att bli mamma.

Hon cirklar över boet,
vakar över de små.
Snart kan de flyga,
vem skyddar dem då.
Jag måste hålla dem hos mig,
levande.

Nu sitter jag här med två små underbara som ger mig så mycket glädje, men ack också så mycket oro.
Redan innan ni ens var födda så fanns oron där, skulle ni vara friska, skulle allt gå bra? Var dag betraktar jag er med vaksam blick för att lägga märke till varje liten skiftning och förändring. Det finns orosmoln av alla de slag både här och där och vissa dagar hopar de sig mer än andra.

tisdag 14 februari 2012

14:e februari

Dagen idag blev inte riktigt som jag tänkt mig... Men nu dukar vi iallafall fram tårtan och firar mannen som har födelsedag just idag, trots febriga barn och andra grubblerier.

söndag 12 februari 2012

Söndagkväll

En skön söndag börjar närma sig sitt slut. Tidigare kunde söndagskvällen ibland innebära en viss oro inför den kommande arbetsveckan och kalendern var den som till stor del bestämde var och när jag skulle befinna mig här eller där och vad jag skulle göra.

Nu är läget ett helt annat, framför mig har jag en vecka där alla dagar på ett sätt ser alldeles likadana ut (mata, byta, mata, byta, klä på, klä av och söva de små) men samtidigt finns där lite utrymme varje dag för impulsivitet och spontanitet. Om solen skiner kan vi gå till pulkbacken imorgon, jag kan ringa efter kaffekompis om jag får lust, kan ju t.o.m. börja torka fönster om ett sådant infall skulle ramla över mig... vilket inte är särskilt troligt! Det känns skönt att barnens behov ger dagen en viss form men också så skönt att vi även kan göra sådant som känns rätt just då utan att behöva planera så väldigt länge på förhand. Helt klart en av fördelarna med livet här hemma med småttingarna.

Inlägget om sanningshalten på bloggen får komma senare, har inte funderat riktigt klart ännu.

Varför blogga?

Varför börjar någon blogga? Den frågan har jag ställt mig ett antal gånger under de senaste åren och oftare de sista veckorna, eftersom jag själv började känna av en lust att träda in i bloggosfären. Jag kan naturligvis inte svara på varför någon annan än jag själv börjat blogga, eftersom orsakerna antagligen kan vara väldigt många och varierande. Bloggars utseenden och syften kan ju också vara så väldigt varierande och kanske man däri kan hitta något om varför personen börjat blogga om man vill analysera kring det.

För min del handlar det som jag redan nämnt om en lust att använda mig av det skrivna språket igen, ordens oändliga och otroliga möjligheter samt en plats för mitt tyckande att husera fritt. Jahaa, men varför på ett öppet forum? Varför inte i skrivbordslådan? Tjaa ni vet, människans grundbehov som kallas bekräftelse... Visst är det mycket roligare för mig om någon läser och gillar det jag skriver eller vill argumentera med mig om sakfrågor. Får jag inte bekräftelse på något annat ställe då? Joo, visst får jag det! Men nu under tiden hemma med mina små känner jag absolut att några viktiga bollplank saknas, mina goda arbetskamrater, så det är nog en av orsakerna till att bloggen startas just nu. Här kan jag vara Sofia i alla hennes roller, också mammarollen, men inte bara.

Nästa gång: Sant eller falskt? Bloggens sanningsvärde

fredag 10 februari 2012

Layouten?

Sitter här och leker med olika utseenden för bloggen, vet inte alls om jag hittat rätt ännu... Ni får ursäkta om det kommer att ändras lite till och från det här ännu innan jag hittat något jag är riktigt nöjd med.

Med förra inlägget i åtanke så måste jag nog erkänna att jag inte har varit upp över öronen förälskad hela dagen idag. Men nu när han ligger där och snussar sött, så slår den till igen med samma obegripliga kraft, dagens konflikter och frustation är som bortblåsta.

Älskad från första stund

Joo, mina två små mirakel har jag älskat från första stund, men aldrig tidigare så mycket som just nu, idag! Då när jag för första gången satt med en nyföding i min famn så fanns nog genast moderkänslorna där... men då hade jag ingen aning om hur förälskad, kär och galen jag skulle bli i denne min förstfödde son. För var dag som gått under vårt gemensamma liv (2 år och 8 månader) har han snärjt och fångat mer och mer av mig och mitt hjärta. Just nu håller det (hjärtat alltså) på att svämma över av känslor för honom. Och det är ju nog känslor av olika valörer, men kärlek framför allt!

Inför mirakel nummer två kunde jag fundera på om jag skulle ha kärlek att ge till den och eventuellt isåfall vara tvungen att ta den ifrån den tidigare totalt odelade för mirakelbarn nummer ett. Men dumma jag... det är ju inte alls så det fungerar :) Nu har hon varit hos oss i 6 veckor och jag känner det samma ske, kärleken växer för varje dag vi är tillsammans. Och det samma tycks hända även för storebror, när han nu fått börja ett liv sida vid sida med sin syster. Det är vackert att se.

Om någon med sitt första nyfödda i famnen funderar, att är det så här det skall kännas? Jag har ingen aning, det kan säkert kännas på en massa olika sätt, men för min del så har känslorna till mina små växt och fördjupats allt efter tiden har gått. Med detta som bakgrund så lär det ju komma mera av de goda. Ser fram emot många förälskade dagar och år tillsammans med mina barn!

torsdag 9 februari 2012

De första trevande stegen

Efter att ha följt en del bloggar ett tag har tankarna kring att testa på att skriva själv också växt till sig allt mer. Är i detta nu inte alls säker på hur det här kommer att gå och vad det blir av det hela, men vi får väl se. Jag har alltid varit intresserad av att läsa och skriva, men själva skrivandet har nog inte varit så aktivt de senaste åren och det är något som jag verkligen saknat. Jag tänker att kanske bloggen kan bli ett sådant utrymme där jag skall få igång mitt skrivande igen... sen är jag inte alls säker på att det kommer att vara så pass intressant att någon vill eller orkar följa och läsa mina skriverier.

Vilka ämnen jag kommer att behandla återstår också att se, tanken med namnet "I skrivande stund" är att det skall kunna vara lite vad som helst, what's on my mind at the moment. Min vardag just nu består ju mest av småbarn så säkert kommer det att synas rätt tydligt, men kanske också hemmamamman har "något" annat att komma med :) !