Funderar

Imorgon är det den första augusti. En hel del av alla semestrande typer har återvänt till gärningarna denna vecka och ännu fler börjar väl jobba nästa vecka då. För mig känns det också som att det är dags att åtminstone lite grann tänka till kring jobbet. Föräldraledigheten varar inte i all evighet utan tar istället slut betydligt snabbare än vad man skulle önska. För mig närmare bestämt i oktober, när Tildetösen är ganska så exakt 9 månader gammal. Kan absolut inte tänka mig att sätta den lilla klimpen på dagis då ännu. Men måste helt enkelt komma fram till ett alternativ och ta ett beslut som känns okej för mig, familjen och tyvärr också plånboken.

Dagens födelsedagsbarn

Hon, i inlägget under, med svarta hatten på, hon fyller år idag!

Grattis min vän!

Vi har skrattat och haft fnatt, vi har gråtit och torkat tårar.

En fantastisk vän som jag delat mina 30 år med,

och nu tar vi sikte på minst 60 år till!

 

Tomas Ledin

Tomas Ledin på bobollsplan i Vasa,
ca 15 år sedan.

Ni missar väl inte Tomas Ledins konsert på svt1 nu alldeles strax! Han är ju nog en man som de allra flesta av oss har någon slags relation till, i varje fall till hans musik. Om det då är att vi har lyssnat oss sjuka i öronen på "Sommaren är kort", dansat oss svettiga till "Just nu" eller kanske hånglat som galningar till "Snart tystnar musiken". Jag tror att jag kan skriva under på alla tre alternativen!

Fin musik av en trevlig man och dessutom är han ju också fortfarande så där förfärligt manlig som jag vill en karl skall va! 

Pappa har levererat!

Tack pappa! Numera göms våra fula soptunnor i denna vackra skapelse som pappa snickrat ihop åt oss. För någon dag sen kom han med den körandes på traktorsläpet och nu ser vår infart riktigt trevlig ut. Det saknas ännu hakar eller handtag, det är vår uppgift att skaffa och sätta fast... får se då hur länge det tar.

En sång till modet

När hat och hemska krafter har fått fotfäste och sprider sig ibland oss behöver vi sådana som Mikael Wiehe och sådana sånger som han skriver. Att minnas ger kraft och mod att kämpa för tolerans, jämlikhet och kärlek.

En kväll i vilda västern

Lånad från narpesteater.fi

Rånare, pistoler, fylleri och pockande kärlek har jag fått ta del av på vridläktarn i Öjskogsparken ikväll. Du Wida Wackra Wilda Wäst var en spännande familjepjäs från början till slut med många duktiga skådespelare. Att det mesta går på dialekt gör det hela bara ännu roligare. Inatt kan det nog hända att man möter på Sally Andersson, Doll-Pell eller Storiiskon i drömmarnas västernland.

Shoreline

Idag för fem år sedan

Och ikväll delar han och jag en stor skål med jordgubbar och en flaska bubbel!

Nöjd och belåten

Väntan är över, resan är förbi och det har varit så bra! Kolmården är nog en upplevelse i stora mått för både stora och små. Två dagar har vi strövat bland alla möjliga och omöjliga djur som poserat alldeles framför våra ögon. Lekmöjligheterna med gungor, klätterställningar, rutschbanor och en hel del annat har varit oändliga för våra 3-åringar. Matserveringar och godsaker har lockat på oss kring varje hörn. Delfinshowen och safari med linbana var höjdarna enligt mig, men allt har varit bra. Vid delfinshowen var till och med Tilde helt med och hoppade och dansade i min famn i takt med delfinerna.

Sen att vi fått stå ut med ett och annat utbrott på grund av trötthet, sockerrusch eller allmänt 3-års trots är inte hela världen när man ändå slipper undan vardaglig matlagning, tvättning och plockande hemma.

Gårdagen blev en heldag på Djurgården i solskenet. Vi åkte Djurgårdsfärjan,  besökte Junibacken, solade i parken, strövade, åt och drack.

Nu hemma igen och det är också skönt, men semesterfeelisen sitter ännu i... så nu sitter jag med vinglaset igen och funderar på vad vi skall hitta på imorgon.

Semestern fortsätter

När sommaren är som bäst

Något slags semesterliv

Julimånad, vädret och mannens jobbsituation gör att vi just nu lever rätt glada och lata dagar. Wilmer räknar ner inför avfärden mot Kolmården, "e buri no närm se nu", säger han när han tittar på lapparna på dörren.

Idag blev det en utflykt till Vasa för inhandla lite smått inför resan och så njöt vi på Vasa torg.



Ett glas vitt på terassen efter barnen somnat och nu till sängs. Mår bara bra och önskar att tiden kunde stå still... åtminstone lite grann!

En dag i mitt paradis

Sol och värme. Lekkamrater med trevliga föräldrar. Laxsoppa vid fiskehamnen. Svalkande båtutflykt. Knatte ikväll. Tillsammans med min kapten.

När ilskan runnit av

Det har nu gått några dagar sen "incidenten" med den offentliga sjukvården. Alltså, här har ju barnen haft ögoninfektion, feber, hosta och snor i två veckors tid nu då ungefär och båda var på bättringsvägen helt klart. Eftersom Tilde hostade, hade mycket slem och rosslade tyckte att det skulle vara skönt att få henne kollad av läkare så att inget skulle sätta sig i hennes små lungor. Jag började fredagsmorgonen med att besöka morgonmottagningen där hälsovårdaren tog hennes infektionsvärde (normalt). Jag önskade att få en läkartid för att någon skulle lyssna på lungorna. Sommarvikarien på morgonmottagningen frågar om vi har någon privat sjukförsäkring som vi kan utnyttja, alltså hon uppmanar mig att söka mig privat i första hand... redan här börjar jag jaga upp mig. Det är väl meningen att skattemedlen skall bekosta och ge oss den vård vi behöver. Alla finländare har verkligen inte råd med dessa dyra försäkringar och även fast man skulle ha råd så tycker jag att vårt tryck måste ligga på den offentliga vården för att inte den skall bli det sämre alternativet som bara mindre bemedlade och "B-laget" använder. Det skall vara god och lika vård till alla oberoende inkomst enligt mig.

Nåjaa, tillbaka till fredagen. På Tilde har vi ingen försäkring utan förlitar oss än så länge helt på offentliga vården så det ordnades så att vi fick en läkartid samma dag klockan tre i Malax på hälsovårdscentralen. Waow, tänkte jag! Det fanns en tid åt oss! Jag packade tösen i bilen och for hem för att några timmar senare hoppa i bilen igen och åka till Malax. Vi kom i god tid och satte oss i väntrummet. En liten stund sitter vi och väntar innan en vårdare kommer och frågar vårt namn och börjar med ursäkter, "läkaren tar inte emot fler patienter idag", "ni måste tyvärr åka vidare till Dammbrunnen", m.m.  Jag sitter halvt chockad, fattar noll och hasplar ur mig, men vi har ju fått en tid till klockan tre. Jag säger att jag bara vill att någon lyssnar på hennes lungor och att det tar ju bara några minuter. Vårdaren säger att hon skall kolla med läkaren. Efter en minut eller två kommer en annan sjukskötare och kallar in mig i ett annat rum. Jag pustar ut och tänker, okej men nu undersöker de nog henne. Men nej, nej, informationen hon ger mig är den samma. Läkaren tar inte emot fler patienter den dagen. Då är klockan 14.45, vi hade fått en tid till klockan 15 och Malax är akutmottagning varje dag fram till klockan 16. Var har det riktigt gått fel? Jag förstår inte, att man inte tar emot en 6 månaders liten baby som fått läkartiden redan på morgonen?

Vi åker vidare till Dammbrunnen, akutmottagning för oss Korsnäsbor Obs! mellan kl.16-22 på vardagar. Där tar man emot oss, vi väntar kanske en timme, blir undersökta och läkarn konstaterar att Tildes lungor låter bra. Vi fick ju nog den vård jag önskade men inte där jag trodde vi skulle få den.

Jag förstår att det kan strula till sig ibland. Alla som arbetar inom vården är också bara människor och orkar inte hur mycket som helst. Eller är det något fel i systemet? Jag hoppas verkligen att det här var en engångsföreteelse som tyvärr, vi råkade ut för. Jag kände mig dåligt bemött och felbehandlad.

Love and Peace... men ville ändå berätta om hur det tydligen kan gå till.