Uppklädd eller utklädd?

Var på en tripp till Vasa igår, skulle egentligen bara handla mat och lite grejsmojs till julkalendern och annat smått. Men mitt i allt så var den där ivern där... shoppinglusten som egentligen ganska sällan infinner sig för mig... Hyllorna och klädhängarna var fyllda med fina, coola kläder som jag bara suktade efter. Först föll ögonen på en grön yllekappa, åhh den var ju såå bara jag! En häftig mössa att matcha till kappan kunde man ju inte heller hoppa över och så behövdes det nog matchande strumpbyxor till mössan också. Och förståss vid det här laget var försiktigheten som bortblåst så naturligtvis skulle det inhandlas något att ha på sig under kappan också... en rutig tunika med guldstänk och byxor till det. Ååå så fint!

 

Det underliga i det hela är kanske att alltihop är ämnat för lilltösen vår, men stilen, färgerna, och likadana kläder i ett antal storlekar större skulle jag mer än gärna klä på mig själv också.

 

Kläder till flickor i storlek 80 görs för att tilltala mödrarna och tusan om inte HM totalt lyckades marknadsföra sig och få mig helt med på noterna igår. Tilde skall bli utklädd till en liten Sofia här framöver i vinter. Tur att hon inte protesterar så mycket ännu vad det gäller utstyrseln.

Ljus runt vårt hus

Här laddar vi inför den nalkande Lilla julshelgen redan idag måndag. Ljusslingor har åkt upp lite här och där utomhus och så blir det att inhandla någon ny också. Varje år är det som att det dyker upp någon ny idé över var det skulle vara snyggt med lite små lampor i det annars totala beckmörkret som råder nästan både dag och natt. Svårigheten med att handla nya lampserier är att lyckas få hem med sig en som har samma sken och nyans som de man redan har hemma. Och det är ju då helst det varma gula ljuset som önskas, men vi har redan en blandning av gula, vita, blå och till och med röda så för mig spelar det kanske inte stor roll vilken jag kommer hem med denna gång heller då.

 

Jag har skrivit julkort och Wilmer har tittat på den alldeles underbara julkalendern Sunes Jul.

Ett projekt för två

När dagen började vid 4-snåret med att springa mellan sovrummen och hyscha och schysa för att han som ville stiga upp inte skulle gallskrika för att väcka lillasystern... När varenda kudde, filt eller täcke som gick att finna befann sig på vardagsrumsgolvet i en enda hög... När armarna och händerna långt ifrån räcker till när man försöker få helst några spagettistrån i munnen på dem båda men det är ju ändå golvet som får mest... När gröttallrik nummer ett  OCH två dunsar i golvet när vår långarmade bebis får tag i bordsduken... När man står på knä för hundraelfte gången idag och försöker samla upp det värsta av kladdet och klottet...

Det är just då som jag inser att jag är så förbaskat tacksam över att vi oftast är två som delar, tar hand om och organiserar vardagsruljansen med två små barn. Och en stor beundran till de föräldrar som gör det på egen hand.

Klickade hem kuddfodral

Får se då om de passar i soffan vår?
eller mer troligt på golvet...

jotex.fi

 

Att skjuta på det oundvikliga

Vet ni vad? Jaa, många av er kanske redan vet. Jag är riktigt riktigt bra på att skjuta upp städningsproceduren i det oändliga. Jag hittar alltid på orsaker till varför jag inte skall göra det nu, varför det är lika bra att jag sparar det till senare. Innan vår avfärd till syrran tyckte jag helt enkelt att det var onödigt att städa för vi skulle ju ändå åka bort... Och vem skulle egentligen inte velat komma hem till ett någålunda ordningsfullt och rent hem?

 

Nu har jag inte heller tagit tag i att reda upp i röran för att jag hellre vill göra andra saker hela tiden... Väskan är ännu ouppackad, dammråttorna trängs i hörnen, leksakerna dräller över 120 kvm golvyta och det börjar kännas lite väl sunkigt här... men nu närmar ju sig Lilla jul... är det verkligen nödvändigt att rusa till nu när det ändå blir att göra om det igen nästa vecka? Tjaa, ni ser ju själva hur jag håller på.

Torkade inga tårar heller

Efter att ha läst om och blivit uppmanad från flera håll att se dramaserien "Torka aldrig tårar utan handskar" så har jag nu då också gjort det. Söndagkväll första delen och igårkväll de två senare. Jag hade tydligen ganska höga förväntningar när jag slog mig ner och började titta, det troligen på grund av vad som jag uppfattat som hyllningar som cirkulerat på nätet. Första delen tyckte jag inte alls infriade mina förhoppningar, de två senare var bättre... men som helhet var det för mig ingen hallelujah-upplevelse. Precis som för Catariina så blev det inga tårfloder att torka här heller.

 

Visst tar serien upp ett viktigt och tragiskt ämne och som i sig är sorgligt och eländigt att det varit och kanske ännu till en del fortfarande är skambelagt, tabu och hemligstämplat. Det är för jävligt, jaa! Men handlingen och personerna i serien berörde inte mig på djupet, det kändes som att jag bara fick något slags ytskrap levererat i flackande bilder. Kanske jag helt enkelt borde läsa den första boken "Kärleken" i trilogin av Jonas Gardell som är på kommande också?

Ett mästerverk

Och så kom dagen då bläckpennan mer än väl tjänade sitt syfte. Tror jag lämnar skrubbandet och gnuggandet åt konstnärens far att ta hand om ikväll!

 

Så mycket bättre

Vad är det som gör de halvt dåliga, bortglömda låtarna så mycket bättre när en annan, oväntad artist framför dem i en egen version med fantastisk glöd? Jag upphör inte att förvånas! 

Och många fler...

Skultuna messingsbruk

Där min syster med familj bor finns ett gammalt messingsbruk som verkat på samma plats sedan 1600-talets början. Det är ett ställe som är väl värt ett besök om man någon gång besöker eller passerar Skultuna. Idag finns där förrutom superfina messingsprodukter också mycket annat fint att titta på, känna på och visst är det svårt att hålla sig från att köpa med sig något hem. Keramik, glas, textilier och smycken tävlar om ens uppmärksamhet i den fina miljön nere vid Svartån. För mig blev det denna gång en räksmörgås i det stämningsfulla cafét och ett nytt armband som nu pryder min handled.

 

 

Hälsningar från Lek- och buslandet

Flygningen över viken gick bra. Wilmer skötte sig exemplariskt, han tog ansvaret för sin väska på fullaste allvar, satt som en stor pojke i eget säte på andra sidan mittgången och skuffade vagnen med lillasyster i på Arlanda flygplats. Alltså söta öde vad modershjärtat var stolt.

Vädret har varit lite ruggigt här över helgen, men det har nu inte gjort så mycket för här finns ju ändå så mycket nytt och spännande att upptäcka. På lördag blev det utflykt till Lek- och buslandet inne i stan. Rutschbanor, klätterställningar, cykelhagar, bollhav och andra häftiga attraktioner gjorde att Wilmer sken som en sol och omöjligt kunde sitta eller stå stilla ens en endaste minut. Perfekt för en sån som han och kusinerna hängde också med på hans upptåg. Vi vuxna fick sitta och fika och underhålla Tilde tösen medans pojkarna gjorde av med massor av energi.

Eftersom söndagsmorgonen var ännu gråare och mer regnig så fortsatte vi på samma tema som dagen innan. Man skall väl inte frångå ett lyckat koncept eller hur brukar det heta? Så då styrde vi kosan mot det nyöppnade Leos lekland. Konceptet var det samma som på lördagens utflyktsmål, men utrymmet var fräschare och kändes mer ändamålsenligt. Sköna heltäckningsmattor att gå i strumporna på, fina fåtöljer och soffgrupper att slå sig ner och vila i och bra med utrymme för barnvagnar. Wilmer var lite försiktigare, men Tilde trivdes desto bättre med att krypa runt och rulla någon boll, titta på allt färggrannt och studera alla lekande barn.  

Naturligtvis väcktes ju tankar på varför har vi inte något liknande i Vasa. Man tycker ändå att folkmängden skulle räcka till för 1 lek- och busland i Vasa också, i Västerås finns 3 stycken. Vasa samlar ju ändå upp människor från ett stort område och jag är säker på att det skulle vara uppskattat av massor med barnfamiljer. Här har vi betalt ca 100 kronor för barnen mellan 1-17 år och resten av oss gick in gratis och då fick man stanna så länge man orkade och så har vi tagit kaffe och dopp på båda ställena förståss, men tycker inte alls att det känts dyrt med tanke på hur underhållande det är för barnen... och stimulerande, hälsosamt och nyttigt det är att röra på sig.

F som i fredag

Solen skiner, frosten glittrar och isen har lagt sig i vattenpölarna. En riktigt vacker fredag.

 

Nu vilar båda barnen, väskorna är så när inpå packade, resnerverna på plats, jag är nyduschad och har fått i mig en överbliven bit prinsesstårta tillsammans med kaffet. Skulle gärna börja bege oss när barnen vaknar, men får lov att vänta någon timme till ännu... Men sen, sent ikväll eller inatt skall vi bädda ner oss hos systeryster min och invänta en ny dag i ett annat land med den efterlängtade delen av familjen.

Lars Kepler

Jag har läst de tre deckarna Hypnotisören, Paganinikontraktet och Eldvittnet av pseudonymen Lars Kepler och gillat dem alla. Nu på förmiddagen medverkade det gifta författarparet Alexandra och Alexander Ahndoril som står bakom pseudonymen i "Malou efter tio" och pratade om sin fjärde bok, "Sandmannen", som nu finns i butikerna. Jag blev förståss riktigt sugen på att få den i mina händer och sugas in i den skrämmande historien. Malou som hade läst den, rekommenderade att man hade sällskap när man läste den och precis så var det för mig med Hypnotisören och Eldvittnet också. De var båda så skrämmande och spännande att jag endera måste läsa i dagsljus eller så måste Michael vara vaken i samma rum som mig.

 

Jag har inte sett filmen Hypnotisören som går på bio och tror att jag låter bli också tills den kommer på tv. Böcker som blir film har aldrig riktigt fungerat för mig, i varje fall inte om jag läst boken innan. Kanske det skulle vara bättre om man såg filmen först och så skulle boken bli som en fördjupning av filmen... men oftast kommer ju böckerna först. Till exempel Milleniumböckerna tyckte jag ju också var riktigt bra, men där tycker jag att filmerna bara kändes som en förenklad, hackigare och mer intetsägande version. Jag tyckte att det var synd om Michael när vi såg filmerna tillsammans eftersom han inte läst böckerna så gick han ju miste om så mycket av historien och bakgrunden.

Googlar frisyrer

Har bokat klipptid till torsdag och det kanske man kan säga att det börjar vara dags för. Senast jag besökte frissan var inför Tildes dop i mars. Här några kändisfrisyrer som just nu känns intressanta för mig.

 

E som i evighet

Det var den där våren när Carola vann Melodifestivalen med låten "Evighet" och det var samma vår som Lordi vann Eurovision Song Contest med låten "Hard rock hallelujah". Carolas låt var ju helt klart den jag gillade bättre av de båda, men naturligtvis firades Lordis vinst rejält iallafall.

 

 

Det var samma vår och som jag och mannen vid min sida lovade varandra trohet, jaa till och med I evighet.

 

Att samla kraft

Några tända ljus, fantastiska tolkningar i "Så mycket bättre" och en "Happy Joe" i glaset har gjort att jag äntligen hittat en avslappnad och lugn känsla denna kväll. Tänkt tankar om de som inte längre lever vid vår sida, men i känslan och minnet är de ändå så närvarande och det är precis så jag vill ha det.

 

Har annars haft ohälsosamt många nervösa utbrott på de två små idag, mest på den större av de två. ORKA TÅLAMOD har inte fungerat alls.

 

 

Små förbrytare

 

Det är de här små banditerna som jag skall ha med mig på planet nästa fredag. Får se då om vi slipper ombord? Att flyga mellan Finland och Sverige krävde lite mer än jag tänkte från början. Barnen behöver ett identitetsbevis med bild och då är det endast pass eller identitetskort utfärdat av polisen som fungerar. Så igår blev det att besöka både fotografen och polisstationen för att få det fixat inför avfärden. 

Barn och pengar

Igår var det Världsspardagen och det uppmärksammade vi genom att åka till banken och tömma sparbössor och äta tårta. Dessutom har Wilmer allt mer på senaste tiden börjat uttrycka sig i ordalag gällande vad saker kostar, att det bara är att köpa nytt och så frågade han förståss varför vi skulle ge våra pengar till Jan-Erik på banken. Jaa, det här sammantaget gjorde att jag började fundera och insåg att vi är nu i en ny fas av uppfostran... Håhåjajaa...

 

Till exempel när W kastar någon leksak eller annars våldsamt far fram med sina grejer så brukar jag säga: var försiktig nu så att det inte går sönder, varpå han svarar men det är ju bara att köpa nytt då. Och då känns det ju absolut som att här har vi något att lära, det går ju inte bara att köpa nytt och nytt... Han har ofta fått följa med mig på loppis med sin egna lilla börs och då också ofta fått köpa något, så egentligen är nog loppis den enda leksaksbutiken han känner till. Men där blir det ju också lätt så att han får köpa det han vill, för det är ju oftast billigt... men han vet ju inte hur billigt det är och lär sig egentligen bara att han får det han vill... hmmm svårt det här.

 

Varför vi skulle lämna in pengarna på banken försökte jag förklara och motivera som så att pengarna växer på banken ("hahahaa" not so much), men i varje fall godtog han förklaringen och tog glatt emot gåvan som varje spargristömmare fick. Det vi sparat i hans spargris är nog bara lite småpengar som legat och drällt på bänkar, i fickor och burkar här och var i huset och ibland har väl momma/moffa/fammo/faffa fyllt på den lite också, så det har inte handlat om något planlagt sparande ännu. Men funderar egentligen när det skall bli aktuellt med veckopeng eller liknande eller är det alls vettigt? Jag vet inte...

 

Sen har vi ju också det här med barnbidraget. Vi har i vårt hushåll gjort så att barnbidraget går in på mitt konto och används därifrån till familjens gemensamma utgifter, men sen kan jag också ibland tycka att vi borde spara det och sätta det direkt på barnens egna konton för att ha en startpeng att ge till dem när de stiger in i det vuxna livet. Hur tänker ni andra kring det här? Ni med äldre barn får gärna komma med tips och idéer!