En fin fredagkväll på villan

 

 

 

Sövande sång

Wilmer vill att jag sjunger för honom om kvällarna medan han somnar in. Vi läser först en saga och efter det vill han att jag sitter kvar på stolen bredvid och sjunger min repertoar av sånger för honom. Vi har en sådan deal att så länge han blundar så sjunger jag och när han inte kan hålla ögonen stängda tystnar morsans sångröst. Jag har inte så väldigt många sånger som jag kan så det är samma verser och visor alla kvällar. Vi börjar med "Bää bää vita lamm", sen "Blinka lilla stjärna", sen "Byssan Lull", "Sov du lilla videung", "Trollmor", och sover han inte nu så fortsätter vi med "Inatt jag drömde", "Mitt eget land" och "Så skimrande var aldrig havet". Sen har jag för mig att "Trollmor" och "Så skimrande var aldrig havet" har mest sövande effekt. Utan att ha räknat så är jag ganska säker på att det är under dessa som andningen oftast blir djupare och kroppen slappare. 

Hans jobb

Pälsfarmarhustrun (jag) kan ibland faktiskt vara riktigt glad och nöjd över mannens arbetssituation med flexibla arbetstider och möjlighet att själv styra och ställa över dagen. De lugnare arbetsperioderna möjliggör att han bland annat både kan lämna och hämta barnen och idag när jag kom hem möttes jag av ett dammsuget och nytorkat golv dessutom. Yeeyee, ibland vet han nog hur han skall göra för att hålla humöret mitt gott!

Måste försöka påminna mig själv om det här sen då när pälsningsperioden inleds med tidiga morgnar, sena kvällar och vi knappt hinner ses. När lukten från de minkpissigt impregnerade händerna hänger i luften hela tiden och allra särskilt stickande vid applåderna på dagisjulfesten. När jag angstar över osäkerheten gällande inkomsterna inom branschen, då skall jag försöka plocka fram fördelarna ur minnet igen.

När livet snurrar på för fullt

Är det det omdiskuterade ekorrhjulet som har fått mig i sitt grepp eller? Vet inte riktigt vad det beror på men bloggen har helt enkelt blivit ett av mina fritidsintressen som lite fått ge vika och komma lägre ner på prioriteringslistan de senaste veckorna. Men den ligger ju snällt här och väntar på mig och mina kommande inlägg. 

Helgen var en riktigt härligt varm och vacker sensommarhelg. På lördag deltog vi vid ett vackert utomhus dop för den söta lilla Eddi som vi fick äran att bli gudföräldrar till. Solen sken, Eddi och de andra barnen var glada, maten utsökt, tårtan söt som socker och gästerna trevliga, alltså en toppen eftermiddag med våra vänner. 

Lördagskvällen gjorde jag mitt första arbetspass någonsin bakom bardisken vid Daltons i Molpe. Jag var och gjorde lite talkoarbete för vår idrottsförening IF Fyren. Kvällen började med att vi gjorde en stor mängd smörgåsar till de hungriga och dansanta och vartefter folket strömmade in så var det bakom bardisken i ölförsäljningen som talkokrafterna behövdes. För mig som gillar hög musik, festglada människor och tempo så var det enbart en rolig och skojig upplevelse. Häftigt att testa på nya saker, få nya insikter om sig själv... som att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att extraknäcka någon fler gång bakom bardisken. :)

Den här vanliga måndagskvällen var en bra sådan. Makaronilåda att värma från igår. Ett dignande äppelträd hos de goda grannarna som erbjöd oss att plocka. En korg äpplen förvandlades på en timme till en stor kastrull med äppelmos tack vare Wilmer och mig. Avslutade kvällen med en skön promenad i skymningen med en vän från www.kvarnbacksvillan.blogspot.com som också lyckades fånga solnedgången i vårt vatten. Så ungefär så här snurrar livet på just nu.

Nå inte riktigt så här cool var jag lördags, men gillar absolut filmen och låten! :)

                                     

Vardagens grepp

Vardagen har verkligen fått grepp om oss nu igen efter en skön, slapp och dagen som den kommer sommar med sena kvällar, sovmorgnar och annan rutinlöshet. Nu har jag redan jobbat tre veckor, men någon ledig dag per vecka och det känns bra det också, men visst blir tiden mer knapp.

 

Barnen har haft svårt att vänja sig vid tidigare morgnar och mest velat dra täcket över huvudet och gosa ner sig ännu mer i kudden där strax efter sju när vi försökt börja få liv i dem. Att vara borta från mamma och pappa om dagarna har väl tagits emot lite varierande, båda två har nog varit ledsna vid lämnade men annars har nog dagarna överlag gått bra. Kvällarna här hemma blir rätt korta, först snabbt lite mat på bordet, sen ut ett varv och sen in på kvällsmål igen innan läggdags. Wilmer vill inte riktigt hitta sömnen på kvällarna ännu heller, dels säkert beroende på att han på dagis vilar på dagen vilket han inte gjort hemma under hela sommaren.

 

För mig kommer hösten med mer möten igen och det börjar bli dags att uppdatera i väggalmanackan för att vi skall hålla koll på vem som skall vara hemma med barnen när. Men jag känner också att den här strukturen som vardagen erbjuder gör mig lite mer effektiv än jag varit i sommar. Jag har lite mer driv att ta tag i saker och Göra, jag har så väldigt lätt att bara tänka vad jag borde göra istället för att just Göra.

 

Idag regnar det och blåser ordentligt, några gula löv virvlar i vinden och det känns nog som att sommaren på riktigt börjar vara slut nu.  

Bullfest

Med väldigt liten erfarenhet av bullbakande i bakfickan så rörde vi imorse ihop en ordentlig sats med vetedeg. Jag får tacka vännen som bjöd på gott nybakt för någon kväll sedan för inspirationen. Jag tror att degen lyckades rätt bra för oss idag, för iallafall så jäste bullarna utan dess like. Det blev lite utav ett brytbröd innan vi fick ut plåtarna ur ugnen. Bullar stora som "karahänder" men väldigt goda alldeles färska iallafall.

Jobbar igen

Den här måndagen tror jag att det är rätt många som återvänt till arbetsplatsen igen efter sommarsemestern, åtminstone var fallet så på min arbetsplats. Jag själv inledde ju redan förra veckan med tre dagar jobb och det gick nog riktigt bra det också, det var otroligt lugnt och tyst på jobbet... skulle vilja säga nästan för tyst, men jag fyllde rummet med diverse radioprogram och musikstycken för att inte behöva prata med mig själv hela tiden. Nu från och med augusti har jag gått upp lite i arbetstid och arbetar nu 70% av heltid, det betyder att jag har varannan torsdag och varje fredag ledig framöver.

 

Den här hösten innebär  nya utmaningar för mig på jobbet. Jag skall jobba med ett näringslivsprojekt som riktar sig till företagarna i Korsnäs kommun under det här och nästa år. Det känns spännande, intressant och meningsfullt att få arbeta med något som har betydelse för hemkommunens framtid. Så nu håller jag mest på och söker information, planerar aktiviteter, brainstormar med andra och skapar tankekartor. Jag vill det här skall bli bra, hoppas vi får till det! 

Bara han och jag för en stund

Wilmer och jag gjorde en liten båtutflykt på egen hand igår. Att umgås med honom, den filuriska 4-åringen, så där på tumis är riktigt härligt. Att uppleva världen genom hans ögon, att lyssna till de funderingar och totalt obegränsade idéer som rymmer sig i hans fantasi är häftigt.

 

Det känns bra att få dela med honom sådant som jag har egna starka barndomsminnen av. Vi guppade ut i lilla båten och rundade "tobaksräimarin", den är ju stor!

 

Den över 30 år gamla lilla aktersnurran betjänar oss fortfarande väl, startade på första knycken igår. Den här båtmotorn har varit med om mycket och jag med den. Men vi är fortfarande ett par som hänger ihop och snart börjar det bli dags för Wilmer att sätta sig vid rodret och lära sig att tämja Evinruden på böljan den blå.

Vi landsteg på en och annan sten och fotograferade oss själva och svanfamiljen!