Hon var iklädd ett par stora vita lurviga vingar. Vart skulle hon flyga undrade den lille pojken som stod vid ändan av fotbollplanen och betraktade henne med uppspärrade ögon. Han hade aldrig sett en människa med vingar förr. Hon var inte ung men inte gammal heller, kanske ungefär som mamma. Han tittade på henne, på hennes vingar och han försökte också få syn på hennes ansikte. Hon gick med ansiktet böjt neråt och vingarna släpade i marken. Vingarna blev smutsiga och bruna av den leriga marken. Hon vände försiktigt upp ansiktet mot himmelen och lät några regndroppar landa. Pojken visste inte om hon grät eller om det var regnet. Nu började hon springa, hon sprang runt och runt. Först sprang hon i små cirklar som bara blev större och större och hon sprang snabbare och snabbare. Hon höll upp vingarna, rörde dem varsamt upp och ner och så sprang hon ännu snabbare. Han som stod där bakom busken i ändan av fotbollsplanen höll nästan andan och tummade godispappret i fickan. Då svängde vinden och blev med en gång hård och piskande. Regnet stod nästan vågrätt och hon fick luft under vingarna och lyfte från marken. Hon steg upp mot skyn. Han stod kvar där nere och hade alldeles nyss sett en ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar