En sak som jag funderade ordentligt på när jag trafikerade Strandvägen fram och tillbaka mellan Harrström och Vasa idag i snöyran och slasket. En sak som jag egentligen tänkte lämna oberörd men ändå inte kan låta bli att säga vad jag tycker i frågan. Det är egentligen inget som jag ämnar mycket tanke åt i vardagen eftersom jag ser det som något helt naturligt och för min del inte alls komplicerat.
Det är det här med genus, han, hon, "hän", hen, rosa, blått, pojke, flicka och jaa allt vad man kan tänkas börja problematisera kring om man känner för det. Och det var i och med en artikel i Aftonbladet av en Alf Svensson som debatten blossade upp på nätet. Jag har läst flera mycket välskrivna blogginlägg i ämnet, bland annat Evas och Charlottes samt facebook-statusar om detta de senaste dagarna och kände mig nyfiken på vad nu denna man skrivit som gjorde att så många reagerade och reste ragg.
Nåjaa, det fanns bitar i hans debattartikel som också jag kan hålla med om. Jag tycker absolut inte att några lekar skall förbjudas på dagis, varken docklekarna i kokvrån eller bilbanorna och superhjältelekarna. Inte skall rosa förbjudas på flickor och inte skall blått förbjudas på pojkar, nej nej. Men sen gör herr Svensson några riktiga övertramp enligt mig där han helt och hållet generaliserar och buntar ihop alla flickor och tillskriver dem vissa egenskaper och det samma gör han med pojkarna och det är då han inte längre har mig med på noterna. Det må vara så att flickor är flickor och pojkar är pojkar och det är väl det naturligaste i hela världen, det finns snoppar och det finns snippor. Men sen är ju varje flicka och pojke här i världen en enskild individ med egen personlighet, egna egenskaper, egna förutsättningar och tyvärr också egna begränsningar.
Att fortsätta prata i termer av att pojkar är mer agressiva och har fler sexuella förbindelser, att flickor är mer språkligt begåvade, motiverade och ambitiösa, att flickor har sämre psykisk hälsa och större medfödd sårbarhet gör inget annat än stämplar våra barn med etiketter i pannan långt innan de ens själva haft en möjlighet att utforska och visa upp för oss vem de innerst inne i sig själva är och vill vara. Jag har fått en av varje, en pojke och en flicka. Vem vet vad det blir av dem ännu? I varje fall vill inte jag att könet skall vara något som ses som ett hinder för någon av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar