Jag har ikväll tittat på säsongspremiären av "Så mycket bättre" som säkert många av er andra också. Jag gillar fortfarande konceptet med att kända artister gör varandras låtar, snick-snackar om lite av varje samtidigt som de berömmer och lovordar varandra och musiken fullt ut. Trevlig lördagsunderhållning helt enkelt. Ikväll var det kanske inte någon tolkning som riktigt "knocked me off my feet", men med Niklas låtar blir det ju ändå bra.
Jag och min Niklas då, jaa vad ska man säga? Inget långvarigt kärlekförhållande har vi haft, men ett intensivt sådant. Jag har minnen, bilder och intryck som för resten av livet kommer att väckas och förknippas med Niklas Strömstedt. Han gjorde mig sällskap på en resa för ca 20 år sedan, på den tiden när det handlade om kassettband, freestyle och batterier. Jag och mina föräldrar reste till Turkiet för att besöka syster med familj, jag var en tonåring som gärna satt försjunken med en bok och musik i öronen. Jag minns inte att jag hade med några andra kassetter så under timslånga bussutflykter tvärs och kors över den turkiska landsbygden var det Niklas som sjöng för mig. Ni kan gissa att det 60 minuters bandet nöttes, svängdes rätt rejält många gånger. Jag kan ännu förnimma dofter, bilder av byggnader, människor och djur som jag registrerade genom bussfönstret på de krokiga vägarna när jag idag får höra Niklas stämma från radion eller tv:n. Sen måste jag erkänna att jag efter den resan inte lyssnat på Strömstedt direkt frivilligt igen, jag fick min dos där och då våren 1997. Så det var min Niklas Strömstedt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar