Stort tack till vår vän P som gav mig och Wilmer de allra första tipsen och råden för att ta oss ner för backen med brädan. Visst föll jag en hel del, men jag känner att det finns hopp för mig och det var ju så förbaskat kul. Nu efter sju timmar i backen har jag två djupt sovande barn, en lite öm och frusen kropp och så känner jag mig aningen hög på dagens friskluftsdos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar