Malmö genom mina ögon

Nu sitter jag på Arlanda flygfält och väntar på mitt flyg till Vasa ännu ikväll. Jag har tänkt så många tankar, sett så mycket och känt så mycket dessa två dagar. Därför känns det alldeles nödvändigt att sammanfatta, resonera och sätta svart på vitt för mig. Jag vill inte glömma, falla in i vardagen i all hast utan att ha låtit intrycken sjunka in och falla på plats.

På Malmö Högskolas fasad.

Malmöresan blev av tack vare mitt jobb som erbjuder mig många olika möjligheter som det oftast bara är att meddela att man är intresserad av så kan man få chansen. Just nu jobbar jag med ett ESF-finansierat integrationsprojekt riktat till invandrare "En bra start i Österbotten", det är genom detta projekt och det nationella paraplyprojektet "Hemma i Finland" som resan arrangerades.

Jag kom till Malmö tidigt på tisdagmorgon och fick tid redan då att alldeles själv känna in, observera och ta del av stadslivet. Jag reste ensam från Österbotten till Malmö och det här med att vara ensam gör att jag tänker så mycket mer, för jag har ju ingen att prata med hela tiden. Det kan också vara riktigt bra att ha någon att ventilera sina tankar med och diskutera de nya intrycken med, men jag märker med mig själv att då lämnar mycket i huvudet på hälft på grund av det sociala tar uppmärksamheten. Missuppfatta mig inte, jag trivs absolut med sällskap, men det finns fördelar med att resa ensam också.

Jag slogs genast av stadens mångfald av människor, vilket jag förstås på ett teoretiskt plan redan visste av. Det var ju därför vi åkte hit. Men genom bussfönstret på vägen in till centralstationen blev det även en konkret verklighet. Människor från olika delar av världen, människor med olika kultur, traditioner och språk. Här i Sveriges sydspets, i staden Malmö, staden med den påtagliga närheten till Köpenhamn och Mellaneuropa genom Öresundsbron och den direkta tågförbindelsen städerna emellan. 

Turning Torso, Nordens högsta byggnad.

Hann inte längre än så här i mitt inlägg på onsdagkväll, men nu är jag återigen hemma och har några dagar på hemmaplan i bakspegeln också. Känslan av resan dröjer sig kvar och känner stor tacksamhet över att jag fick åka.

Jag fick under resan ta del tre mycket intressanta studiebesök till olika verksamheter på olika nivåer inom integrationsarbetet i Malmö och regionen Skåne. Vi besökte länsstyrelsen som har helhetsansvar och utvecklar och administrerar stora delar av i integrationsarbetet, vi besökte Malmö Stads invandrarservice som rent på det konkreta planet handhar delar av arbetet med integrationen och så besökte vi Rosengård och det sociala företaget Yalla Trappan som drivs av och sysselsätter invandrarkvinnor i Rosengård. Naturligtvis slås man av hur länge och hur mycket arbete som satts ner på dessa frågor här, men då är också verkligheten här en helt annan. Malmö stad med en befolkningsmängd på 325 000 människor och säkert uppemot 50% av dem som pratar annat modersmål än svenska, enligt statistik så är 32% av befolkningen född utomlands. Genom att se dessa olika verksamheter, träffa genuina eldsjälar som jobbar med integrationsfrågor, prata med kvinnorna som tillredde och serverade oss lunchen på Yalla Trappan, andas och samla intrycken har jag fyllt på mina egna reserver igen. Nya planer kring utveckling och integrationsarbete. Nya tankar kring mångfald och dess möjligheter att berika våra liv.

En gata i Rosengård, med butiker, varor och restauranger från världens olika hörn.

I Yalla Trappans lunch- och catering kök.

På något av stadens många caféer och uteserveringar satt jag de sista dagarna i augusti och lyssnade till samtalen som pågick runtomkring mig på en rullande skånska och på många olika språk däremellan. Människor som lever sida vid sida i samförstånd med varandra och berikar varandras liv och miljö.

Stadsmiljö.

Sommaren var kvar där och även mina depåer av D-vitamin fick påfyllnad inför höstens och vinterns mörka dagar. 

På hemväg.