November har aldrig riktigt varit min månad. Jag blir grinig, sur och nedstämd av novembermörkret och vätan som så ofta råder. Jag saknar dygnets ljusa timmar något så ofantligt, grämer mig över att jag då sitter på jobb och nästan helt lyckas missa att solen faktiskt är uppe och svänger. Snön har piggat upp lite i ett par repriser men kort har det varat det vita på marken för att snabbt bytas ut mot regn, slask och grått. Ni vet väl att Finland i november bäst beskrivs som hundra nyanser av grått. Alltså, man kan bli rädd för mörkret.
Och blir man inte rädd av den orsaken finns det mycket annat här i november som kan göra en nedstämd, orolig och mörkrädd. Herr Donald Trump som med sina bombastiska uttalanden, hänsynslösa språk och äckelpäckel fasoner gick och blev president i USA. Men vi behöver jo nog inte alls blicka så långt som över Atlanten för att bli vettskrämd av politiker. Nää, det räcker riktigt bra med våra egna regeringsnissar och deras beslut och förslag som haglar titt som tätt i november snålblåsten.
Rätten till vård på svenska är i vågskålen. Grundlagsutskottet har försökt bedöma social- och hälsovårdsreformens jourförslag gentemot grundlagen och helt specifikt se på om den svenska befolkningens rättigheter beaktas tillräckligt. Eventuellt kan vi vänta oss ett utlåtande därifrån nästa vecka. Men det är fortfarande riksdagen som röstar och beslutar om förslaget, och de senaste veckorna av rapportering tyder på att det finns en hel del beslutsfattare som tycker att grundlagen är uppbromsande och inte så viktig. Jaa, det är så skrämmande... När inte ens våra grundläggande rättigheter som baseras på de mänskliga rättigheterna anses vara oskränkbara längre.
Och inte nog med det, jag trodde i söndags 27.11 när jag öppningstalade på kommunens julöppning i Korsnäs att det mörkaste av november var förbi och att adventsljusen och väntan på julen skulle inge hopp och förtröstan. Men nää, då brakade det löst riktigt ordentligt. Det spekuleras i media kring statsminister Sipiläs position, eventuella jävsituation, i ett ärende där staten gått in med 100 miljoner euro i Terrafame gruvan och där ett bolag som Sipilä har kontakter till har fått en större order från Terrafame. Ok så här långt, jävsfrågan behöver utredas, media rapporterar. Men sen spårar det ur, Sipilä skickar 20 mejl under ett par timmar till en journalist som bevakat ärendet och skrivit artikel på ämnet. Alltså, det tyder på en mycket upprörd och inte sakligt tänkande statsminister. Om där inte finns något att dölja borde han kunnat lugnt kommentera saken och låta tiden göra sitt. Men istället brusar han upp och uttrycker sig olämpligt gång på gång. Enligt mig är det ett märkligt och mycket opassligt beteende av statsministern. Jag är mörkrädd för den utveckling den här regeringsperioden har fört med sig och jag är mörkrädd för vad som ännu ska ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar