Nu har vi haft påskledigt i dagarna fyra, eller jaa barnen faktiskt fem. Påsken har alltid varit en rätt kravlös, lugn och skön högtid tycker jag och så ännu mer i år. Inget påskhäxande, inga middagar med släkten, inga stora påskbrasor och folksamlingar. Vi friluftade fredag och lördag i många timmar medans solen var med oss. Sen har det blivit rätt mycket film, serier och chokladätande de två sista dagarna.
Skönt med ledigt och kravlöshet, men som vanligt så brukar jag även uppskatta att återvända till jobbet, kollegorna, rutinerna och återställd ordning efter att ha varit ledig några dagar extra. Kändes tungt imorse när jag konstaterade att imorgon är det vardag igen, men vardagen ser inte ut som den brukar. Skönt att få åka till jobbet imorgon känner jag ofta på söndagkväll. Men så är det inte nu. Barnens distansundervisning fortsätter i åtminstone 4 veckor till, jag ska till största delen jobba hemifrån för att även finnas till för dem och för att det är rekommendationen. Påsken kom som ett välbehövligt avbrott i denna nya, ovanliga, icke självvalda vardag, men nu har vi igen en period på flera veckor framför oss när det här ska funka.
Jag gillar att vara på jobbet bland kollegor och vänner. Jag tycker om träffa människor och vara i en miljö där det finns inspiration och utrymme för utveckling och kreativitet. Jag tycker om att ha variation i vardagen och att kunna variera mig i mina roller. Nu känns som det som att allt bara flyter ihop och jag har svårt att definiera mig. Hemmiljön och mammauppdraget svävar ut när inga fysiska konturer finns där och håller ställningarna.
Det har varit lättare att hålla verkligheten på avstånd under ledigheten. Men nu är den här igen vardagen våren 2020.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar