att hon sätter sig ner och förmår sig att blogga... tydligen blir det bara längre och längre mellan inläggen...
Livet håller oss tydligen fullt sysselsatta här och nu, så att hinna reflektera, dokumentera och sånt lämnar till sitt öde. Hoppas att man ändå lyckas minnas något av våren 2015. Och det tror jag nog. Det var våren när vindsvåningen färdigställdes, våren när Wilmer föll ur ett träd och bröt armen och samma vår hände en massa annat också som vi kanske minns eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar