Het läsning

Svetten lackar, huden är varm och kläderna klibbar. Med största sannolikhet är det solen, värmen, fuktigheten och temperaturen ute som bidrar. Kan också vara så att läsupplevelsen som de här båda böckerna gav mig till och med gav mig fysiska förnimmelser. Kärlek, relationer, sex och spännande människoöden i båda böckerna. Den ena med historien förankrad i Stockholms finare kvarter, lyx och glamour men också barndomar som satt spår och gjort att tron på kärleken har grusats. Den andra utspelar sig under solen i Nigera där intrigerna byggs kring barnlöshet, gamla värderingar möter nya och kärleken verkligen får utstå prövningar.

Rekommenderar båda!

Glädje

När man ser publiken strömma in, leenden bytas och hör sorlet som uppstår när folk får samlas känns det bra. När jag stillsamt får betrakta de gungande och stampande fötterna, munnar som sjunger gamla välbekanta melodier och ögon som strålar, då känns det bra. När man under pausen ser hur små grupper av samvaro bildas och skratten klingar, då känns det bra. När publiken cyklar hemåt i sommarkvällen fortfarande nynnande och eftersnacket med min kompanjon inte vill ta slut, då känns det bra. En kväll med musik, glädje och gemenskap. Det är i glädjen att kunna glädja andra som jag finner mitt driv och engagemang för föreningslivet.

Där solen bor

Jag radar dessa underbara julikvällar som pärlor på ett halsband. Jag ska bära dem med mig hela hösten och vintern och föra mina fingrar över dem för att känna, minnas och uppskatta att jag fick vara en del av dem. Kvällarna när jag söker mig ner längs med vägen mot fiskehamnen, låter solens guldaktiga ljus leda mig västerut. Här där solen bor, går den hem kväll efter kväll. En annan som gör promenaderna till ännu mer är hon som även fångade den gyllene kvällen på vår favoritplats.

En vecka med dom bästa

En vecka går så fort, en vecka med och redan en vecka utan. Men en fantastiskt härlig semestervecka fick vi med dom fina, saknade från grannlandet. Solen, havet, värmen gjorde veckan extra härlig. Mycket av tiden kunde man hitta oss vid, på och i vatten. Båtutflykter, bad och bastu nästan varje kväll och paddling med syster, Oliver och Wilmer. Vi kunde verkligen ladda med solenergi och närhet inför höstens mörker och saknad. Barnen solade sig såväl i solsken som i kusinernas uppmärksamhet.

Syrran och jag fick många sköna timmar tillsammans när vi kunde prata om allt de viktiga och kanske också om ingenting och bara vara, vila i varandras sällskap. Vi som delar historia, släktband, familj och relationer. Livet vi har bakom oss och det som ännu väntar.

En kväll blev det sommarteater på Vridin i Närpes. En upplevelse i sig bara att vara på vridläktaren och att dessutom få ta del av den fina scenografin och pjäsen som utspelade sig i mitten av 80-talet var häftigt. Efteråt var alla nöjda efter en rejäl dos närpesdialekt, pastellfärger, kärlek och dramatik.

Andra gången det blev paddling för mig, men för resten av sällskapet var det premiär. Vi fick både testa på lite motvind, medvind och avslutade gjorde vi på riktigt stilla vatten. Det som till en början känns lite smått obekvämt, svårt och tungt hinner under de cirka två timmarna paddling vi gjorde bli skönt, rofyllt och riktigt underbart. Smått beroendeframkallande skulle jag vilja påstå.

Sista kvällen tillsammans blev natt och vi blev både frusna, kissnödiga, fnittriga och gråtmilda innan vi vandrade hem genom vår barndomshemby i sommarnatten. Så som det ska va! 

Gamla textilier

Det har egentligen bara blivit så utan något medvetet val direkt. Men det allra mesta som kommer in i vårt hus i möbelväg, inredningsdetaljer, textilier och kläder till mig själv är allt som oftast retrofynd som får en ny början hos oss. Jag gillar kvalitén på gammalt, jag gillar när det syns nötningar och när det är sådant som känns lite unikt och inte kan hittas i alla hem.

Nu när semestern inleddes kände jag för lite förnyelse och genom att rota runt hos mamma i skåpen och lådorna hittade jag vad jag inte visste att jag sökte heller. Nytt soff- och kuddöverdrag till köksoffan som ursprungligen är från mommas och moffas. 

Till den auktionsfyndade gungstolen som oftast är belamrad med ett klädberg á la Sofia hittade jag en ny gungstolsmatta som jag tyckte matchade tapeten i sovrummet perfekt.

Där tiden nästan står stilla

När jag sätter mig i båten och kör den cirka 30 minuter långa färden ut till ön förändras mitt sinne. Vinden, vattenstänket, solstrålarna, doften av hav och fåglarnas skri gör hjärtat lättare och allt det onödiga skalas bort. Jag märker nu också att dottern har tagit efter min vana att nynna i takt med båtmotorljudet. 

Där ute är nästan allt precis som förr. Stenarna, stigen, träden och buskarna. Där blir gammalt bara äldre och används åter i många, många år. Platsen har funnits och varit vår redan innan jag föddes. Mina bara fötter känner igen bergsskrevorna på stigen och i minnet finns lagrat hur jag kan navigera mig fram mellan de mest steniga vatten. Här känner jag mig trygg, säker och samtidigt utelämnad. 

 

Omvärlden, vardagens jäkt och en massa som pockar på ens uppmärksamhet finns inte här. Här finns lugnet för att spela spel tillsammans, läsa böcker, vandra, vila, sola, fiska, ro, simma och att bara vara. En båt som kör förbi eller en svanfamilj i viken är tillräckligt för att tillfredsställa. Tillsammanstid.

 Med en bra bok i solnedgången och en simtur i havet som avslutning på dagen känner jag mig lugn, livslevande och rik som bara den.