En vecka går så fort, en vecka med och redan en vecka utan. Men en fantastiskt härlig semestervecka fick vi med dom fina, saknade från grannlandet. Solen, havet, värmen gjorde veckan extra härlig. Mycket av tiden kunde man hitta oss vid, på och i vatten. Båtutflykter, bad och bastu nästan varje kväll och paddling med syster, Oliver och Wilmer. Vi kunde verkligen ladda med solenergi och närhet inför höstens mörker och saknad. Barnen solade sig såväl i solsken som i kusinernas uppmärksamhet.
Syrran och jag fick många sköna timmar tillsammans när vi kunde prata om allt de viktiga och kanske också om ingenting och bara vara, vila i varandras sällskap. Vi som delar historia, släktband, familj och relationer. Livet vi har bakom oss och det som ännu väntar.
En kväll blev det sommarteater på Vridin i Närpes. En upplevelse i sig bara att vara på vridläktaren och att dessutom få ta del av den fina scenografin och pjäsen som utspelade sig i mitten av 80-talet var häftigt. Efteråt var alla nöjda efter en rejäl dos närpesdialekt, pastellfärger, kärlek och dramatik.
Andra gången det blev paddling för mig, men för resten av sällskapet var det premiär. Vi fick både testa på lite motvind, medvind och avslutade gjorde vi på riktigt stilla vatten. Det som till en början känns lite smått obekvämt, svårt och tungt hinner under de cirka två timmarna paddling vi gjorde bli skönt, rofyllt och riktigt underbart. Smått beroendeframkallande skulle jag vilja påstå.
Sista kvällen tillsammans blev natt och vi blev både frusna, kissnödiga, fnittriga och gråtmilda innan vi vandrade hem genom vår barndomshemby i sommarnatten. Så som det ska va!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar