tisdag 16 januari 2018

Bildbomd från kryssningshelg

Jag och mannen åkte senaste helg i väg på kryssning i alldeles vuxet sällskap. Pälsfarmarföreningen stod som arrangör och jag fick följa med. Tidig start på fredagmorgon mot Helsingfors och Saga Furs. De flesta av damerna i bussen passade under tiden männen inspekterade skinnsorteringen att besöka det blågula varuhuset. Åtminstone jag som inte skulle ha något, gjorde ändå av med någon hundralapp.  
På båten på kvällen blev det god mat och goda drinkar. Under nattens sena timmar dansades det också en hel del på båten. Det sköna med dessa Helsingforskryssningar är ju absolut tidtabellen, vi kom ombord kl. 17 och anlände till Stockholm kl.10 följande morgon. Hytten hade vi till vårt förfogande under hela kryssningen vilket också var väldigt skönt. 


I Stockholm mötte vi upp med syster och Marco som passade på att komma in till huvudstaden för att hänga med oss några timmar. Det var skoj, vi strövade och bongade sevärdheter, shoppade lite och åt en god lång buffélunch tillsammans. 
 Riksdagshuset
 Kungliga dramatiska teatern
 Kungsträdgårdens isbana
 Slottet



Hötorgets dofter och ögongodis gjorde oss hungriga.






Buffén vi hittade var verkligen rejäl och bjöd på starka välsmakande rätter!


Sveriges största Desigual affär var så färgsprakande och spännande att jag mest uttryckte förundran över alla vackra, ovanliga plagg.

Det blev dock ingen shoppingpåse från Desigual denna gång, men istället från fina NoaNoa.

På hemvägen mötte vi på Ville Viking som påminde oss om de små där hemma som också så gärna skulle velat vara med. Men någon gång ibland är det också skönt och nödvändigt att känna lite av det där, vem vi var tillsammans utan barn?

måndag 8 januari 2018

Äntligen vintersport

Nu har köldgraderna och snötäcket varat så pass länge så att man iallafall hunnit känna av vintern. Vi har haft is på rinken och skrinnat redan i någon vecka, pulkbacken har bjudit på fartfyllda åk längs isiga spår och ikväll blev det premiär i skidspåret. Utrustningarna är uppdaterade enligt längd, skostorlek och huvudets omkrets efter en del om och men. Hoppas säsongen varar någon månad nu. Ännu väntar vi väldans mycket på några utförsåk, men det behövs fler dagar med köldtemperaturer innan backarna här omkring är preparerade. Jag väntar också på ordentliga köldgrader för att istäcket ska lägga sig på havet. Långa promenader på isen med solnedgången i väster som sällskap hoppas jag ännu på i vår. 

onsdag 3 januari 2018

Födelsedag

Min sista lediga dag för denna gång var idag och samtidigt min födelsedag. Jag sov länge som vanligt och låg sen bara och njöt av värmen och den mjuka barnkropp som krupit ner som mittigris någongång under natten. Eftermiddagskaffet blev tillsammans med mamma, pappa och farbror Ralf. Kvällen spenderades på rinken med barnen och vänner. Jag lyckades till och med näta pucken ett par gånger under matchen. 

Tackar de hjärtligaste för alla gratulationer! Här kommer en av dagens presenter, ett familjeporträtt!

tisdag 2 januari 2018

Ett försök i att förstå

                         
När jag bara har ork och lust försöker jag låta litteraturen och böckerna föra mig in i andras världar för att som jag säkert nämnt tidigare, det gör min egen värld så mycket större och om inte mer begriplig men mer färgstark, mångfacetterad och det är väl ett försök i att förstå det mest intressanta enligt mig, människan. 

För några veckor sedan började jag läsa Åsne Seierstads senaste litterära reportage "Två systrar". Två norska tonårsflickor med somalisk bakgrund som plötsligt en dag försvinner utan familjens vetskap för att bli en del av IS. De senaste årens utveckling i världen och de krig, konflikter och de elände som drabbat särskilt Syrien och Irak har en viktig del i denna bok. Ingen av oss har gått helt oberörda av det som sker, vi har sett på nyheterna, vi har träffat människor på flykt från dessa länder, vi har hört om terrorattacker i västvärlden och på allt närmre håll. Vi har vetskap till en del om vad som sker, men troligen en väldigt begränsad sådan. Frågor som vem och varför ställer kanske de flesta av oss också, men så lämnar det där... Det är liksom rätt svårt och rätt krävande att få en större bild av det som sker och det är helt förståeligt. Därför rekommenderar jag åtminstone den som är lite intresserad att läsa boken, Åsnes journalistiska skildringar beskriver en utveckling och  ett händelseförlopp som till en början är helt obegripligt, men vartefter jag läste blev tydligare och tydligare.  


Familjen och alldeles särskilt föräldrarna till dessa två flickor är ju de som gjort denna bok möjlig. De valde trots den desperation de lever i fortfarande att dela med sig sin historia i hopp om att väcka andra föräldrar, familjer och samhället för radikaliseringsprocessens framgångar. Det är verkligen stort av dem att göra detta och på blotta sig för världen, som för utom att tacka dem även kan klandra dem rejält.  

Åtminstone känner jag att jag nu vet mer än tidigare om IS och deras arbetssätt, jag vet mer om Syriens konflikter och lokalbefolkningens villkor, jag vet mer om de mest radikala former att tolka religion på, jag vet mer om en helt vanlig familj som hamnar i en skärseld mellan hopp och förtvivlan och jag vet lite mer om ungdomars utsatthet och känslighet för att bli påverkade av tyvärr även onda krafter. Tack Åsne Seierstad! Första avslutade boken för året blev den.

 

måndag 1 januari 2018

Glimtar från nyårsafton


Jag som mår gott i goda vänners sällskap.

Vackert dukat bord.

Förrätt och varmrätt som avnjöts med goda drycker.

Tennstöpningen lyckades till slut och alla fick en egen figur/ansamling.

lördag 30 december 2017

2017 i bakspegeln

Idag är det årets näst sista dag. Jag funderar över året som gått och vad jag kan och vill av det år som är på antågande. Ett år går egentligen så otroligt snabbt nuförtiden, men ändå är det ju åren och vardagarna som radas efter varandra det vi senare kallar ett liv. Vår tid på jorden, för en del blir den kortare och för andra längre. 

I början av 2017 blev jag 35 år, alltså närmare 40 än 30 nu då. I och för sig har nu siffran ingen betydelse för mig, men jag kan märka att min kropp blivit lite äldre och inte tål hopp, skutt och klättring riktigt lika bra som tidigare, eller är det mitt mod som sviker och rädslan som tar över, kan inte riktigt veta. Men viljan finns kvar. Viljan att testa nya grejer, ta mig an utmaningar, testa en del gränser och ifrågasätta. Och så undrar jag ibland varför barnen är så trotsiga som de är... kanske inte borde vara särskilt svårt att förstå. Jag har tur ändå som har ett jobb, mina förtroendeuppdrag och föreningslivet som ger mig möjligheter till just det här. Det är väl just därför jag är där jag är och håller på med det jag håller på med.

Naturen och upplevelser i den har fått en allt större betydelse för mig med åren. Det betyder också att vädret och vilket väder som råder har en rätt stor effekt på mitt humör... tyvärr. Och tyvärr har ju inte Finland lyckats leverera det jag önskat de senaste året. Vintern var varm och knappt nån snö alls, sommaren var kall och regnig. Jag gnäller och beklagar mig över detta. Visst finns det mycket vackra, alldeles underbara stunder som spenderats i naturen också, men det gäller verkligen att fånga dem annars har de snabbt passerat.

Den kultur som lämnat mest spår från året som gått är ju den fantastiska serien SKAM som jag maratonkollade under jullovet ifjol. Sen sträckläste jag bokserien om Christian Grey och Anastasia Steele under några veckor i somras och var fascinerad. Under hösten följde jag SVT:s dramasatsning "Vår tid är nu" och nu i efterdyningarna av #metoo har jag också kollat hela serien "Fröken Frimans krig". Sen finns det nog säkert också några andra böcker som lämnat tankar hos mig och musik som etsat sig fast. Till exempel dom här:

 

 

En av våra kära frasskatter for till katthimlen på våren och vi hittade en ny fin kattprinsessa som fick  namnet Shakira. Hon flyttade hit på sommaren och blev genast accepterad och älskad av oss alla. Mannen och jag firade 10 år som gifta i år samtidigt som Finland firade 100 år som självständigt land. Självständig och gift funkar också bra, tycker jag :).

Sofia Mitts-Björkbloms foto. 

Sofia Mitts-Björkbloms foto.

Föreningen i byn arrangerade och fixade ett av de större evenemangen på länge. Vi fick den häftiga gladiatorn från Sverige på besök och han lockade stor publik och gjorde många barn och vuxna nöjda under den fina sensommarkvällen i augusti med sitt lekfulla och snälla sätt. 

 

Hösten innebar att familjens yngsta började i förskolan och att det blev nya rutiner här hemma. Det blev nog en rätt kämpig höst för att få vardagen att rulla. Tidiga morgnar och sena kvällar... trötta barn och trötta föräldrar. Mörkt, vått och ruggigt. Jobbet var extra krävande stundvis, men också så belönande ibland. Alla människomöten jag blir en del av är det mest fantastiska i mitt jobb. 

Sofia Mitts-Björkbloms foto. 

Nu har jag firat jul och lediga dagar med familjen och känner att batterierna åtminstone till en del har laddats igen. Jag försöker göra sånt jag gillar och vara med barnen så mycket som möjligt. Ännu har jag några lediga dagar framför mig innan jag får öppna kalendern för år 2018 och påbörja ett nytt år och låta dagarna och veckorna fyllas igen. Med allt vad ett år, ett liv innehåller. 
 

torsdag 9 november 2017

Hösten 2017, vad hände?

Ett som är säkert är att bloggen gick i dvala ännu en gång. Vardagen med ett förskolebarn, en andra klassist och två heltidsarbetande föräldrar kom emot. Nya rutiner att få grepp om, nya sätt att lösa vardagspusslet skulle hittas. Morgnar som för mannen oftast börjar vid fem och för oss andra lite senare. Välja kläder, äta frukost hemma, borsta tänder och hår. Jaga på barnen för att inte missa bussen. Momma som ställer upp några morgnar per vecka. Själv kommer jag till jobbet lite för sent varje morgon och upptäcker där och då att det finns både kaffefläckar och tandkrämsstänk på mina egna kläder. Väl hemma igen vid 17-snåret börjar kampen mot tiden igen. Fixa maten, göra läxorna, hinna med kompisar eller hobbyer, mammas möten och kanske eventuellt rensa lite i röran också. Kvällsmål, läsa saga, nattinatti. Så här har den här höstens vardagar sett ut, med rätt lite variation. 

Låter bli att orda mer om det.

lördag 12 augusti 2017

When dreams come true

Om nu någon lyckats missa vad som hände i Harrström igår kväll och vem som var på besök så måste jag ju informera er. Gladiatorn Peter Pansar Blaha kom till Harrström och vår aktivitetspark för att brottas med barn, skriva autografer och låta sig fotograferas och filmas. Förutom Pansar hade vi också Hopsis med hoppborg, rutschkana och trampolin på plats för att hålla alla sysselsatta hela kvällen. Vädret visade sig från sin bästa sida och barn, unga, föräldrar och mor- och farföräldrar strömmade till i en strid ström. Härlig karnevalstämning i våra lilla by! 
När vi sent om sider hittade hem efter att ha njutit så länge vi kunde och sedan röjt undan det mesta kunde man lugna sig och ta sig tid tillsammans med barnen att reflektera över kvällens happening. 
Det var nämligen hemma hos oss i vår tv-soffa framför Gladiatorerna för kanske ungefär två år sedan som tankarna om Pansar till Harrström fick sin början. Vi i familjen har sett honom och imponerats, tyckt att han varit cool och skrämmande på samma gång. Jag slängde väl ur mig tänk om vi kunde få honom till Harrström och parken. Och där var ett frö sått. 

Nu två år senare kan vi bara konstatera vår dröm blev verklighet, ingenting är omöjligt. Med rätt små medel, stort engagemang, samarbete och mycket vilja kan man även som liten förening och liten by fixa häftiga evenemang och få kändisar på besök. 



fredag 28 juli 2017

Något att SE fram emot

Idag provade jag ut och beställde nya glasögon åt mig! Har haft de jag har nu i mer än fem år så kan inte påstå att jag förnyar mig ofta, men har gått och längtat tillräckligt länge nu. Min syn har  knappt försämrats så därför har det ju inte varit nödvändigt, men vill ju verkligen ändå förnya mig mellan varven. Så idag blev det två par till priset av ett! Tjohoo, ska bli så kul att få sätt något nytt på näsan varje morgon och dessutom ha möjlighet att variera sig lite enligt dagsform, humör, stil och kläder. 

torsdag 27 juli 2017

När man inga gröna fingrar har

Troligen i och med att det blev lite lugnt och rastlöst i några dagar så blev det dags att ta tag i några små projekt på gården som legat och grott och och växt till sig i mitt huvud. Och så är det ju som det är vanligtvis hemma hos oss, jag tänker, planerar och visualiserar medan mannen är den som tar tag i saken, genomför och slutför. Tackar honom för det, utan honom skulle nog väldigt mycket bara lämna vid idéstadiet.
 
Joo, det här med att odla i ordets rätta bemärkelse och att ömt vårda är ju inte riktigt min grej. Inomhus har jag för tillfället fler plast- och tygblommer än levande och de tre stackare till grönväxter som fortfarande finns till får nog verkligen föra en motsträvig kamp för att överleva. Ute på gården lyckas ju nog grönskan ändå frodas men inte direkt i form av önskvärd växtlighet. När ogräset har fått fotfäste och jag inte kan se framför mig hur jag skulle kunna råda bot på dess framfart, då är det dags att se andra lösningar. 
 
  
Det som tidigare var en tät matta med diverse ogräsväxter utan hejd i mina ögon är numera en med natursten belagd yta. De få ädla växterna som gick att rädda har fått flytta över i kruka och tusan också om det inte blev mycket snyggare så här. 
Nästa projekt som startades upp idag var de gamla kärrhjulen som ska bli några slags grindstolpar. Det här är något som jag har haft en bild av i huvudet i flera år, men först gällde det ju att hitta de rätta hjulen också. I våras skickade jag mamma och pappa på loppis för att kolla in kärrhjul och de hittade ett par som var i riktigt bra skick. Vi får väl se då om det blir ungefär som jag föreställt mig. 
Sen är jag ju lite stolt att jag i typ fyra veckors tid lyckats hålla denna örtodling grönskande. Knepet är att jag köpte förodlade krukor på Sale som jag planterade ut i mitt gamla tråg. De har tydligen trivts så bra i värmen på terassen och även fått vatten tillräckligt så att det har växt till sig och frodats. De är mest fina att se på och dofta på, men visst är jag och plockar lite smått nu och då också för att blanda i någon maträtt. 

tisdag 25 juli 2017

Lugnt och lite rastlöst

Halva familjen har återvänt till grannlandet i väster och sommarvärmen har ännu inte riktigt infunnit sig. Det blev lugnt och lite grått nu när den två veckor långa simskolan har avslutats och sällskapet av syster med familj inte längre är kvar och underhåller oss.
 
Vi har badat bastu och simmat, ätit gott tillsammans, varit på villan och umgåtts. Vi gjorde väl ändå så mycket sommar vi kunde av denna gemensamma semestervecka. W och T fick iallafall stråla som solar när kusinen Oliver tog dem med på tur med vattenskoter.   
 
 

Ännu denna och nästa vecka är jag ledig, men jag gör ett inhopp på jobbet nu på torsdag. Det blir helt enkelt att så småningom börja ställa om sig för jobb och vardag igen. Men innan dess ska vi väl nog hinna med lite fler skojigheter också.

torsdag 20 juli 2017

Bröllopsdagsutflykt


Paret på bilden ovan firade 10 år som gifta 14 juli 2017. Sen får man lägga ytterligare sju år till för att  komma tillbaka till sommaren när allting började. Jag minns ju ännu så väl blickarna som utbyttes då, blygt, trevande men nyfiket. Smsen som fick magen att dra ihop sig och hjärtat att snörpa sig. Spännande tider. 

Sen dess har det ju hunnit rinna en del vatten under broarna kan man säga och som barnen konstaterade så har både han och jag mindre hår på huvudet nu än då. Alltså har vi tydligen inte bara fått gråa hår utan även rivit en del hår under åren.
Det är fortfarande rätt spännande tider, men det är mera de två små avkommorna som bidrar med spänning och hjärtsnörp i vardagen nuförtiden. Lindrig hjärnskakning den här veckan...

Utflyktsmålet för att uppmärksamma de gemensamma åren blev västerut till Umeå. Vi fick en solig lördag i Umeå, med bad, promenader och god mat. Det nyöppnade badhuset Navet i Umeå var till vår allas stora belåtenhet. Särskilt när båda barnen nu faktiskt också kan och vågar simma och ta sig an utmaningarna som bjöds. Vi rutschade, hoppade, klättrade, plaskade och bubblade på det varma näst intill folktomma fina badhuset. Promenad på stan med mat, glass och lite vackra stadsmiljöer hann vi också med.




fredag 7 juli 2017

Kalla nätter

Jag vaknade lite efter sex imorse och var upp en sväng. Kollade in termometern och läste +6 grader. Skyndade mig i säng igen och hittade sömnen åter, nästa gång jag steg upp ett par timmar senare visade samma termometer +26 grader, vilket kändes betydligt lämpligare för min del. Efter några dagar med svalt väder och kall vind så utlovas nu i helgen sol och varmare temperaturer igen. Skönt. Men ännu väntar jag på de tropiskt varma sommarnätterna, när temperaturen knappt går under + 20 gradersstrecket. 
 
Under sommarhelgerna erbjuds massor med aktiviteter och evenemang så ingen risk att man inte skulle hitta något att åka på om man så vill. Men för min egen del känns det just nu som att nästan inget sådant lockar. Det är väl semesterkoman som har fått mig i sitt grepp. Jag trivs bäst utan planer, utan större folkmassor, utan för mycket socialiserande. Att bara vara här hemma eller på villan med barnen, familjen och några goda vänner räcker så väl. Barnens knattefriidrott och -fotboll, talkojobb inom föreningen och några spontana utflykter tycks vara riktigt tillräckligt för nu.
 

tisdag 4 juli 2017

Underbart är nu

Snart en veckas ledighet i bakspegeln och det har varit underbart skönt. Det känns nästan som att jag redan på den här tiden har fått tanka och fylla på med allt det som semester och ledighet för mig innebär. Sovmorgonar, soliga dagar, några timmars jobb på gården, barnen har haft mer kompisar än vad som ryms i vardagen annars, jag har fått två nätter på villan, simmat i havet, soltorkat på klippor, bastat, åkt båt m.m. Lördagen var en riktigt festdag i Korsnäs, när kommunen firade 130 år och Finland 100 år med en storslagen, härlig fest i bästa sommarvädret på fotbollsplanen. Vi satt på filten och njöt av programmet och vädret. På kvällen fick också jag och mannen åka på fin middag med andra i festsällskapet. Restaurang Strand-Mölle levererade en superb trerättersmiddag på lokala råvaror och stämningen var på topp.
 
När nu också barnens kusin Hakan landat för sommarbete i Harrström så känns det riktigt bra. Barnen solar sig i hans uppmärksamhet och jag njuter av att ha en 17-åring omkring mig som håller mig ajour med nutiden och framtiden.
 
Igårkväll fick vi också hem en annan ny liten familjemedlem. Nästan genast när Sigge for till katthimlen för några veckor sedan, bestämde vi att vi nog skulle ta en ny katt så snart som möjligt. Mest för Pansars skull, han som alltid haft kattsällskap sedan han föddes. Så nu har den lilla underbara prinsessan Shakira flyttat hit. Och hon är redan accepterad, omtyckt och till glädje för oss alla.
 
Underbart är nu!