söndag 5 augusti 2018

Under solen i Tallinn

Sommaren hemma har ju varit helt perfekt och jag har egentligen aldrig under dessa semesterveckor längtat bort. Jag har fått vad jag behöver på hemmaplan, sol, bad och havet och jag är tillfreds. Men sen finns det ju nog en liten del av mig som saknar äventyren och de nya upplevelserna. Så efter en del funderingar fram och tillbaka så blev den sista semesterveckan, vår vecka på vift. Mot grannlandet i söder bar det av tidigt på tisdagmorgon. Med rätt lite planering och ännu mindre bokningar satsade vi på att någon båt skulle ta oss över till Estland under tisdagen.



Jag har besökt Tallinn en gång tidigare för många år sedan, men den gången var det mest nattlivet som lockade. Så jag kan inte säga att jag hade någon bra bild av staden och vad som väntade oss. Men det blev riktigt, riktigt bra. Solen, värmen och åskskurarna bidrog till riktig medelhavskänsla och gamla stans gator, hus och historia fascinerade oss alla. Det blev många kilometer vandring kombinerat med parkour och många fångade pokemons. Ruiner, tinnar och torn med anor från medeltiden intresserade både stor och liten. De vackra husen, gränderna och blandningen av turister från hela världen gav vistelsen en väldigt internationell känsla.







Vi hade utlovat barnen ett besök till Tallinn zoo, som jag hade blivit rekommenderad av en vän. Med ganska ändå små förväntningar åkte vi med lokaltrafiken dit. Vid ingången började det utlovas djur av alla de olika slag. Med tanke på inträdet på 20€ för hela familjen som i såna här sammanhang kan ses som småpengar fick vi verkligen valuta för pengarna.





Sista dagen hade vi planerat att avsluta vistelsen med shopping och mera stadsvandring, men det blev inte så mycket av det eftersom vi blev tvungna att ta en tidigare båt hem än vi hade tänkt. För att förlänga turen lite ännu avslutade vi med en natt i Vanda innan vi på fredag styrde kosan hemåt igen.


Tallinn, vi kommer igen!

måndag 30 juli 2018

Het läsning

Svetten lackar, huden är varm och kläderna klibbar. Med största sannolikhet är det solen, värmen, fuktigheten och temperaturen ute som bidrar. Kan också vara så att läsupplevelsen som de här båda böckerna gav mig till och med gav mig fysiska förnimmelser. Kärlek, relationer, sex och spännande människoöden i båda böckerna. Den ena med historien förankrad i Stockholms finare kvarter, lyx och glamour men också barndomar som satt spår och gjort att tron på kärleken har grusats. Den andra utspelar sig under solen i Nigera där intrigerna byggs kring barnlöshet, gamla värderingar möter nya och kärleken verkligen får utstå prövningar.

Rekommenderar båda!

torsdag 26 juli 2018

Glädje

När man ser publiken strömma in, leenden bytas och hör sorlet som uppstår när folk får samlas känns det bra. När jag stillsamt får betrakta de gungande och stampande fötterna, munnar som sjunger gamla välbekanta melodier och ögon som strålar, då känns det bra. När man under pausen ser hur små grupper av samvaro bildas och skratten klingar, då känns det bra. När publiken cyklar hemåt i sommarkvällen fortfarande nynnande och eftersnacket med min kompanjon inte vill ta slut, då känns det bra. En kväll med musik, glädje och gemenskap. Det är i glädjen att kunna glädja andra som jag finner mitt driv och engagemang för föreningslivet.


tisdag 24 juli 2018

Där solen bor




Jag radar dessa underbara julikvällar som pärlor på ett halsband. Jag ska bära dem med mig hela hösten och vintern och föra mina fingrar över dem för att känna, minnas och uppskatta att jag fick vara en del av dem. Kvällarna när jag söker mig ner längs med vägen mot fiskehamnen, låter solens guldaktiga ljus leda mig västerut. Här där solen bor, går den hem kväll efter kväll. En annan som gör promenaderna till ännu mer är hon som även fångade den gyllene kvällen på vår favoritplats.

måndag 23 juli 2018

En vecka med dom bästa

En vecka går så fort, en vecka med och redan en vecka utan. Men en fantastiskt härlig semestervecka fick vi med dom fina, saknade från grannlandet. Solen, havet, värmen gjorde veckan extra härlig. Mycket av tiden kunde man hitta oss vid, på och i vatten. Båtutflykter, bad och bastu nästan varje kväll och paddling med syster, Oliver och Wilmer. Vi kunde verkligen ladda med solenergi och närhet inför höstens mörker och saknad. Barnen solade sig såväl i solsken som i kusinernas uppmärksamhet.

Syrran och jag fick många sköna timmar tillsammans när vi kunde prata om allt de viktiga och kanske också om ingenting och bara vara, vila i varandras sällskap. Vi som delar historia, släktband, familj och relationer. Livet vi har bakom oss och det som ännu väntar.



En kväll blev det sommarteater på Vridin i Närpes. En upplevelse i sig bara att vara på vridläktaren och att dessutom få ta del av den fina scenografin och pjäsen som utspelade sig i mitten av 80-talet var häftigt. Efteråt var alla nöjda efter en rejäl dos närpesdialekt, pastellfärger, kärlek och dramatik.


Andra gången det blev paddling för mig, men för resten av sällskapet var det premiär. Vi fick både testa på lite motvind, medvind och avslutade gjorde vi på riktigt stilla vatten. Det som till en början känns lite smått obekvämt, svårt och tungt hinner under de cirka två timmarna paddling vi gjorde bli skönt, rofyllt och riktigt underbart. Smått beroendeframkallande skulle jag vilja påstå.

Sista kvällen tillsammans blev natt och vi blev både frusna, kissnödiga, fnittriga och gråtmilda innan vi vandrade hem genom vår barndomshemby i sommarnatten. Så som det ska va! 

måndag 9 juli 2018

Gamla textilier

Det har egentligen bara blivit så utan något medvetet val direkt. Men det allra mesta som kommer in i vårt hus i möbelväg, inredningsdetaljer, textilier och kläder till mig själv är allt som oftast retrofynd som får en ny början hos oss. Jag gillar kvalitén på gammalt, jag gillar när det syns nötningar och när det är sådant som känns lite unikt och inte kan hittas i alla hem.

Nu när semestern inleddes kände jag för lite förnyelse och genom att rota runt hos mamma i skåpen och lådorna hittade jag vad jag inte visste att jag sökte heller. Nytt soff- och kuddöverdrag till köksoffan som ursprungligen är från mommas och moffas. 

Till den auktionsfyndade gungstolen som oftast är belamrad med ett klädberg á la Sofia hittade jag en ny gungstolsmatta som jag tyckte matchade tapeten i sovrummet perfekt.


lördag 7 juli 2018

Där tiden nästan står stilla

När jag sätter mig i båten och kör den cirka 30 minuter långa färden ut till ön förändras mitt sinne. Vinden, vattenstänket, solstrålarna, doften av hav och fåglarnas skri gör hjärtat lättare och allt det onödiga skalas bort. Jag märker nu också att dottern har tagit efter min vana att nynna i takt med båtmotorljudet. 
Där ute är nästan allt precis som förr. Stenarna, stigen, träden och buskarna. Där blir gammalt bara äldre och används åter i många, många år. Platsen har funnits och varit vår redan innan jag föddes. Mina bara fötter känner igen bergsskrevorna på stigen och i minnet finns lagrat hur jag kan navigera mig fram mellan de mest steniga vatten. Här känner jag mig trygg, säker och samtidigt utelämnad. 

 
Omvärlden, vardagens jäkt och en massa som pockar på ens uppmärksamhet finns inte här. Här finns lugnet för att spela spel tillsammans, läsa böcker, vandra, vila, sola, fiska, ro, simma och att bara vara. En båt som kör förbi eller en svanfamilj i viken är tillräckligt för att tillfredsställa. Tillsammanstid.
 Med en bra bok i solnedgången och en simtur i havet som avslutning på dagen känner jag mig lugn, livslevande och rik som bara den.

tisdag 26 juni 2018

Livet levs, vårens rapport

Och ännu en gång får jag bara konstatera att det blev en ordfattig samling på bloggen under våren 2018. Några bildföljetonger har jag fått samlat med mig under våren och som oftast påminner mig om de stunder där jag samlar energi i naturen eller upplever något nytt och spännande som vidgar mina vyer och gör livet mer och större. 

Det här var vintern som var rätt fantastisk enligt mig. Snön låg länge länge och vi hann skrinna, pulka, skida och åka utför. Själv prickade jag av en av punkterna på min bucket-list. Om jag får säga det själv så kan jag numera manövrera en snowboard och roligt är det.  

Tillsammans med kvinnor som har ett gemensamt engagemang för kvinnor kände jag mig stark när Svenska Kvinnoförbundet i Korsnäs hade möte. 

Jag fick i år åka på Stafettkarneval till Åbo med sonen. Det var en upplevelse som väckte minnen och känslor. Ett stort härligt finlandssvenskt evenemang som bjuder på så mycket gemenskap och rörelseglädje och där resultaten faktiskt inte är det viktigaste.

Familjen gjorde en veckoslutsutflykt till Uleåborg. Pappa och barn turistade medan jag deltog i min första partidag för SFP. Partidagen gav mig mersmak och det var intressant att delta och vara med och känna hur politiken utvecklas, tar form och förändras.

Det här var våren när sonen började spela fotboll i ett lag och vi blev fotbollsföräldrar. Skjutsar, talkojobb, oro inför matcher, hejarop och en härlig känsla när laget sitter och mumsar mockarutor, klappar händerna och ropar "segerfest, segerfest" efter en match som milt sagt resultatmässigt gick så där.  
På hemmaplan i aktivitetsparken har vi i år öppnat kiosk. Skepp&skoj kiosken är föreningens satsning för sommaren och vi har för första gången på många år erbjudit en ungdom sommarjobb i föreningens regi. 

På jobbet har jag jobbat vidare med pågående projekt och utbildningar och som sig bör får jag träffa en massa nya spännande människor som frikostigt delar med sig av sina livserfarenheter och kunskaper. Tack vare er blir mitt arbete aldrig tråkigt. Arbetet bjöd mig och mina kollegor på en trevlig utflyktsdag här innan folk började försvinna på semestrarna. Vi samlades från våra utposter från norr till söder i den lyckliga staden Nykarleby. Det mest intressanta för dagen var vårt besök på Zacharias Topelius barndomshem Kuddnäs. Vi fick guidning av den kunniga och goda berättaren Bosse Kronqvist som gav besöket en extra guldkant.

Och så det här som skedde i söndags. Jag har länge pratat om att jag vill lära mig paddla kajak, att jag helt enkelt tror att det skulle passa mig eftersom vattnet är mitt element. Jag har kollat runt lite ifall jag ska slå till och köpa en egen... men inte kommit mig för. Och så börjar det fina lilla Molpeföretaget Polkuped med uthyrning av kajaker och möjligheten och upplevelsen är inte alls långt borta. Det var inte svårt, inte särskilt tungt utan bara härligt såsom jag trodde. 

Och med den här bilden av sonen i solnedgången med världen i sin famn vill jag avsluta. Med semestern och lediga veckor framför mig är den här bilden min målbild. Omfamna ögonblicken, fånga stunderna, njut av allt det som kommer i min väg och att våga låta livet överraska mig.