lördag 25 mars 2017

Himmel och hav




En vacker kväll vid havet. Där vinter, vår och känslan av en kommande sommar upplevdes på en och samma gång. Havet är min plats för avslappning, min plats för att rensa tankarna och att låta andningen bli långsammare och djupare. Arbetsveckan som gått har varit ovanligt intensiv och utmanande med tidigare morgnar, senare kvällar och mycket anspänning både före och under veckan. nu får man lite pusta ut över det som varit, men också ta tag i nya planer, uppdrag och utmaningar. Trist och långtråkigt blir det faktiskt inte.




lördag 18 mars 2017

Lat av naturen och i eld och lågor titt som tätt

Jaa, jag ställer upp i kommunalvalet igen! Det var inte ett särskilt svårt beslut för mig själv. Under de lite mer än fyra år jag suttit med i fullmäktige har känslan i huvudsak varit positiv. Vi är ett blandat gäng med olika erfarenheter, kunskaper och åsikter som tillsammans försöker skapa oss helhetsbilder och framtidsvisioner för Korsnäs. Vi respekterar varandras olikheter och vet att vi alla strävar mot samma mål om än ibland på lite olika vis. 

Jag har lärt mig massor och samtidigt lärt mig hur mycket jag ännu inte kan. Inget är alldeles svart eller vitt utan allt skiftar i mängder nyanser av grått. Därför är det sällan lätt att veta vad som är absolut rätt eller fel. 

Det är en möjlighet för mig att få delta i beslutsfattandet och vara med och värna om och utveckla Korsnäs till en ännu bättre plats att bo på för mig, mina föräldrar, mina barn och samtidigt övriga Korsnäsbor. Alltså en möjlighet av kanske mer egoistiska skäl, men samtidigt ser jag det som en skyldighet att ta ansvar för varandra, vår kommun, vårt land och vår värld. 

Jag är mamma till en 5- och en 7- åring. Jag är heltidsarbetande på Yrkesakademin i Österbotten inom vuxenutbildningen och projektverksamhet. Jag är medlem i byaföreningens styrelse. Friluftsliv, havsluft, att läsa böcker och skriva är min avkoppling. Vänner och goda diskussioner som utmanar mitt intellekt gör att jag växer som människa. 

Eftersom jag under kandidatvärvningstiden fick höra så många argument till varför man väljer att inte ställa sig till förfogande, måste jag riktigt börja rannsaka mig själv. Varför väljer jag politiken som ytterligare en del i vårt vardagsliv och livspussel? Hur ska jag hinna och orka? Prioriterar jag fel och de flesta andra rätt eller?

Jag vet inte, men mitt beslut har stått fast. Jag har förstått att det är svårt att satsa 100% på allt man gör eller håller på med, då skulle man antagligen köra slut på sig själv rätt snabbt och inte orka med någonting istället. Jag försöker på alla områden i livet att tänka att tillräckligt är också tillräckligt bra och det är också vad jag förväntar mig av andra. Ibland orkar man gasa och ge sitt allra bästa för en sak och ibland för en annan, ibland måste man ta det med halvfart och ibland till och med kunna bromsa upp och vika in på parkeringsplatsen för att återhämta sig. Och så handlar det om att sätta upp sina egna gränser och göra andra medvetna om dem. Jag tror själv också att en del av svaret för min del är för att det mesta jag håller på med är verkligen sådant jag tycker om! Jag tycker om att vara där det händer grejer, jag inspireras av att få tänka kreativt och i nya banor, jag gillar diskussioner och människomöten, jag vill driva och utmana mig själv.  

Så här är jag igen med i kommunalvalet 2017 för SFP! 


tisdag 14 februari 2017

Vinterns finaste


Tack mamma för vinterns finaste! 
De både värmer frusna ben och är vackrare än alla byxor jag äger.
Benvärmare deluxe!

tisdag 31 januari 2017

På jobbet


Här spenderar jag rätt många timmar i veckan. Det här är min egen hörna på jobbet, min vrå i rummet som jag delar med tre andra. Högar av papper, två skärmar, två telefoner, kalender och färggranna lappar. Anslagstavlan försöker påminna mig om det viktiga, barnen, almanacka, projektbeskrivning, att andas och dansa ibland, goda vänner och bästa arbetskamraterna samt en schemaläggning över arbetsuppgifterna som jag håller på med och som ligger framför mig. Anslagstavlan fungerar som en mindmap för arbetet men också som ett mindset för mitt välmående.

Mittemot mig sitter fina Nina, som jag saknar så fort hon inte är på plats. Snett bakom mig sitter Anna som jag också samåker med till och från jobbet, det är lite Piff och Puff över oss. Och i rummet kan man också varannan vecka hitta den mycket kloka och sympatiska mannen Kent som är lite av  en motpol till de tre högljudda, pratglada tjejerna i rummet. Mitt jobb är ibland riktigt roligt och det  är dessutom hundra gånger trevligare och roligare att komma dit när jag vet att ni är där med mig!

Sen finns det ju fullt med andra trevliga personer på jobbet också som jag får diskutera med på kaffepauser och lunch. Tack för att ni i Närpes tog emot oss så bra när vi kom som hemlösa från Korsnäs och Kristinestad.  

söndag 22 januari 2017

Samlar skärvor



Vi försöker göra så mycket vinter vi bara kan av vintern som knappt existerar. Igår sökte vi snöremsa  i pulkbacken, skrinnade på rinken, vandrade på isen och sparkade genom byn. Idag blev det skidor nerför i Parra och även Tilde fattade tycke för slalom. Vi samlar skärvor av den knappa vintern för att skapa tro och minnen om att den faktiskt en gång fanns!

måndag 16 januari 2017

En dagens...

Måndag, veckans första dag. Tänkte bara dela med mig av en kort dagens lista.

Dagens väder: vacker vinterdag med både minusgrader, snö och lite sol. Det var ljust ännu halv fem.

Dagens jobb: praktikplatsbesök, diskussionsmöte, kontorsarbete och diverse koordinering.

Dagens känsla: oro inför kvällens gympapass efter ca två månaders uppehåll.

Dagens glädjebesked: säsong 3 av Skam kommer på Arenan på fredagkväll.

Dagens lunch: måndagsmat, knackkorv och potatismos

Dagens låt: fortfarande fast i Elin Rusks vackra framförande igårkväll, så har idag lyssnat till diverse youtube-tolkningar av "Bara om min älskade väntar".

söndag 15 januari 2017

Invigningsfest


Det nyrenoverade biblioteket i Korsnäs bjöd ikväll in till invigningsfest. Det var ett utomordentligt fint program som planerats och som festpubliken fick njuta av. Med Matilda Södergran som festtalare, Elin Rusk som framförde vacker sång och Carita Nyström som läste nyskriven dikt grep programmet, kulturen och kreativiteten tag i en flertalet gånger under kvällen. 



En av sångerna som Elin Rusk sjöng för oss ikväll!

fredag 6 januari 2017

Minusgrader, ny rink och röda kinder



Underbart bra is på rinken i byn! Oj vad roligt det är att kunna lära barnen att skrinna, hantera klubba och puck tillsammans med vänner i alla åldrar. Jag känner tacksamhet och glädje över denna möjlighet som vi fick i och med att kommunen färdigställde den nya rinken i somras. 

tisdag 3 januari 2017

Visst blir jag bara yngre hädanefter?!

Jag har haft födelsedag idag. Jag har även börjat jobba idag igen samt drabbats av förkylning. Det var lite tungt idag, kan väl inte ha något med åldern att göra eller... Nää, tänker att jag kommer att helt skippa att fokusera på fysisk ålder från och med nu... Med min mentala ålder finns ju alla möjligheter att variera sig. Jag får känna mig som fnittrig tonåring med blossande kinder, som en nattens drottning på dansgolvet, som den oroliga tvåbarnsmamma jag ibland är eller som en gammal själ med sår och ärr som härdat genom åren. En siffra är vad det är, en siffra. Jag är så mycket mer och vill tillåta mig själv att vara så mycket mer. Så hädanefter kanske jag bara blir yngre?!

En stund med en bok är min stund!

Tack för alla grattisar på olika sätt och vis och även två önskade presenter har överräckts! Och dessutom fick jag brev av republikens president dagen till ära, absolut något att minnas!

måndag 2 januari 2017

Ett år som gått och ett nytt framför

Jag kan ju passa på att försöka mig på att kort summera det år som gått. Det var året när jag började jobba 100% igen för första gången på över sju år. Året när vi tryckte på paus i pälsfarmningen och mannen gick på annat jobb. Året när Wilmer fyllde sju år och började på första klass och Tilde blev fem och ser framemot höstens förskolestart. Året när frassarna Sigge och Pansar flyttade hem till oss och gör vår vardag till lite mer helt enkelt. Året när Oliver gjorde militärtjänstgöring i Finland och vi fick ha honom hos oss oftare än annars. Det har varit ett år fyllt med vardagar som passerat vecka efter vecka, och ibland önskar jag bara ännu mer av dessa vardagar, och även helger för den delen. Jag skulle både vilja hinna med mer och orka med mer. Och vad är det jag alltid önskar mig mer av då? Joo, fler nya upplevelser, större möjligheter till uteliv och mer umgänge med vänner. Vardagen begränsar samtidigt som vardagen är livet. Och när jag tänker på vad som varit bäst under 2016 är det just de dagar som vi spenderat tillsammans med vänner, stora och små, helst ute i naturen eller ute på andra aktiviteter och äventyr. Det är den största glädjen under året, att vi och våra barn har vänner som vi trivs med, längtar efter och upplever som bonussyskon och -familjer.
 
Nu har vi ett nytt år framför oss som också det kommer att fyllas av vardagar som radas på varandra, men eftersom mina önskningar för det nya året inte är särskilt högtflygande så ska jag göra mitt bästa för att försöka få in lite mer av sådant även i vardagen. Utflykter, aktiviteter, nya upplevelser, naturliv och vänner med som sällskap. Det är mitt nyårslöfte det!
 
Jag tänker fortsättningsvis äta och dricka vad jag vill när jag vill, träna om jag känner för det, låta dammråttorna dansa titt som tätt, ta en cigarett ibland och fortsätta tänka högt... eller hur var det?! :)
 
Gott Nytt År! Live well, Laugh often, Love much
 
Samhällskritiskt sätt finns det mycket att analysera med år 2016, men jag vet inte om jag vill, vågar eller kan... Hoppas i varje fall på fler goda nyheter 2017!

torsdag 29 december 2016

Fast i skam


Inte så farligt som rubriken låter. Jag hade en tid funderat på att börja kolla den populära norska ungdomsserien Skam, men inte riktigt kommit mig för. Här i julhelgen rådfrågade jag den yngre generationen om jag borde och joo visst, enligt 20-åringen så var säsong 1 och 2 absolut sevärda. Så nu när man kan ha långa, sena kvällar för sig själv så började jag titta och joo, det är bra! Det är en serie om ungdomsrelationer, och relationer är ju alltid intressanta och även rätt komplicerade och kanske alldeles särskilt i ungdomsåren. Serien låter mig uppleva lite av ungdomens känslovirrvarr igen. Härligt och omvälvande. Tårar som bränner bakom ögonlocken, känslohugg i maggropen, skämskuddebehov, glädje över revolutionerande starka tjejer och stark vänskap. Jag har konsumerat säsong ett och fortsätter ikväll!

tisdag 27 december 2016

Julfirande och en femårsdag!


Även i år trots att de lediga dagarna innan julafton var lätträknade blev huset julfint och pyntat. Skymningsbelysning och levande ljus är ju otroligt tacksamma när dammvippan inte fullt ut varit i användning på alla ytor. Några sorter julgodis fixades och paket blev inslagna. På fredag förmiddag inledde barnen jullovet med tomteluvorna på och traskade iväg till momma och moffa för att invänta kusinerna, moster och Marco. Med släkten samlad och julmusiken i öronen kunde man åtminstone inomhus hitta en aning julstämning. Julfirandet pågick i dagarna två och övergick som sig bör i dotterns födelsedagsfirande på julannandag. 


Nya paket inslagna och tårta fixades för att fira femåringen! Hon som föddes den stormiga julannandagen för fem år sedan. Vi hann nästan också i år börja invänta stormen Urd, men hon hann aldrig hit i full kraft under annandagen. 


Eftersom jullovsvädret knappt bjuder på minusgrader och ingen snö heller för den delen så blir man ju tvungen att hitta på lite andra aktiviteter. Idag blev det en tur till Hoplop med kompisar för att bli av med energi och springa av oss julbordens sitta still känsla. Det kändes riktigt bra både för mig och barnen.


Hon som blev 5 år igår, fortsätter firandet här hemma imorgonkväll med sitt första kompiskalas. Eventuellt är fröken även en blivande stilikon med Frozen-pyjamaströja, tights i djuriskt mönster och Batman-strumpor. Försök matcha de om ni kan! ;)

måndag 12 december 2016

Han och jag i Umeå

Lugnt och fridfullt på Wasaline en tidig söndagmorgon.
Irish coffee smakar bra i kombination med julkalendern Selmas julsaga.


Hotellrummet bjöd på rejäl utsikt över Umeå. 
God mat, shopping och sova var prioriteringarna för vistelsen.
Vi försökte också prata lite mer med varandra än vad vi hinner hemma.


Fikat var gott. 
Avion shoppingcenter var stort, nytt och fräscht.
Vi gjorde Ikea förvånansvärt snabbt.


Lite julstämning kunde kanske också kännas av.


torsdag 1 december 2016

Mörkrädd i november

November har aldrig riktigt varit min månad. Jag blir grinig, sur och nedstämd av novembermörkret och vätan som så ofta råder. Jag saknar dygnets ljusa timmar något så ofantligt, grämer mig över att jag då sitter på jobb och nästan helt lyckas missa att solen faktiskt är uppe och svänger. Snön har piggat upp lite i ett par repriser men kort har det varat det vita på marken för att snabbt bytas ut mot regn, slask och grått. Ni vet väl att Finland i november bäst beskrivs som hundra nyanser av grått. Alltså, man kan bli rädd för mörkret.

Och blir man inte rädd av den orsaken finns det mycket annat här i november som kan göra en nedstämd, orolig och mörkrädd. Herr Donald Trump som med sina bombastiska uttalanden, hänsynslösa språk och äckelpäckel fasoner gick och blev president i USA. Men vi behöver jo nog inte alls blicka så långt som över Atlanten för att bli vettskrämd av politiker. Nää, det räcker riktigt bra med våra egna regeringsnissar och deras beslut och förslag som haglar titt som tätt i november snålblåsten.

Rätten till vård på svenska är i vågskålen. Grundlagsutskottet har försökt bedöma social- och hälsovårdsreformens jourförslag gentemot grundlagen och helt specifikt se på om den svenska befolkningens rättigheter beaktas tillräckligt. Eventuellt kan vi vänta oss ett utlåtande därifrån nästa vecka. Men det är fortfarande riksdagen som röstar och beslutar om förslaget, och de senaste veckorna av rapportering tyder på att det finns en hel del beslutsfattare som tycker att grundlagen är uppbromsande och inte så viktig. Jaa, det är så skrämmande... När inte ens våra grundläggande rättigheter som baseras på de mänskliga rättigheterna anses vara oskränkbara längre.

Och inte nog med det, jag trodde i söndags 27.11 när jag öppningstalade på kommunens julöppning i Korsnäs att det mörkaste av november var förbi och att adventsljusen och väntan på julen skulle inge hopp och förtröstan. Men nää, då brakade det löst riktigt ordentligt. Det spekuleras i media kring statsminister Sipiläs position, eventuella jävsituation, i ett ärende där staten gått in med 100 miljoner euro i Terrafame gruvan och där ett bolag som Sipilä har kontakter till har fått en större order från Terrafame. Ok så här långt, jävsfrågan behöver utredas, media rapporterar. Men sen spårar det ur, Sipilä skickar 20 mejl under ett par timmar till en journalist som bevakat ärendet och skrivit artikel på ämnet. Alltså, det tyder på en mycket upprörd och inte sakligt tänkande statsminister. Om där inte finns något att dölja borde han kunnat lugnt kommentera saken och låta tiden göra sitt. Men istället brusar han upp och uttrycker sig olämpligt gång på gång. Enligt mig är det ett märkligt och mycket opassligt beteende av statsministern. Jag är mörkrädd för den utveckling den här regeringsperioden har fört med sig och jag är mörkrädd för vad som ännu ska ske. 

fredag 28 oktober 2016

Var är mitt hem?

Idag fick jag tillsammans med studerande delta och närvara vid den gästande monologen "Var är mitt hem?" på Wasa teater. Det var gripande, sorgligt, tankeväckande, aktuellt och samtidigt så hoppingivande. Tårarna rann hos oss i publiken och snyftningarna ljöd i salen när Danjin delade med sig av sin historia. Det han berättar om är hans verkliga upplevelser och minnen från ett kriget i forna Jugoslavien, flykten till Ryssland och vidare till Sverige. Han berättar om en tillvaro som illegal flykting i Sverige under flera år. Han berättar om vänliga hjälpsamma svenskar som hjälpte dem att gömma sig tills de fick sitt uppehållstillstånd. Här kan ni läsa Vasabladets recension.


Jag satt där omgiven av mina studerande som alla de vet så mycket mer än mig om krig, flykt, vapen och om att starta om i ett nytt land. Jag satt där omgiven av dem och kände för dem, kände med dem och kanske jag kunde förstå lite lite mer vad det handlar om efter idag. Och främst av allt är jag så imponerad av deras kraft, mod och styrka. Tack till Danjin som delade med sig idag och tack till de fantastiska människor jag får träffa i jobbet och som också delar med sig av sina livsöden.

Vi kan inte, vi får inte släppa nationalisterna till mer makt i det här landet nu. Det är en mycket farlig väg vi är inne på. Vi får inte glömma vad som hänt i Europa tidigare, vi får inte låta det hända igen. Det var precis vad Danjin påminde oss om idag!

söndag 9 oktober 2016

Manifestationen


Här var jag och barnen tillsammans med 10 000 andra igår! Argumenten kan räknas upp efter varandra och de är många. Men för mig är det ändå ett argument som är viktigare än alla andra och det är rätten att få vård på svenska i Finland. Så länge landet har två officiella nationalspråk är inte detta något vi kan ge vika för. Aldrig!

söndag 2 oktober 2016

Ännu en september som försvann

Månaden som har en tendens att helt slinka mellan fingrarna på mig känns det som. Visst, det har hänt mycket, jobbprojekt och annat som varvat igång på allvar, möten och föreningsliv tar nystart och skoleleven har läxor med sig hem nästan varje dag. Det har väl varit en mycket vacker månad vädermässigt, men tiden att bara njuta har varit knapp. Jag har försökt att knipa åt mig någon kvällsstund vid havet, men också att andas djupt in i lungorna när man rusar till och från bilen. Jag har väl lyckats så där. Idag blev det avslutningfärd med båten och sen hamna den upp på landbacken. Vacker höst på villan och havtorn i massor, som vi tog hem ett par liter av.


Väl hemma igen blev det en riktig skärgårdsmiddag med fisksoppa på abborre och havtornskräm serverad med vispgrädde. 

lördag 3 september 2016

Malmö genom mina ögon

Nu sitter jag på Arlanda flygfält och väntar på mitt flyg till Vasa ännu ikväll. Jag har tänkt så många tankar, sett så mycket och känt så mycket dessa två dagar. Därför känns det alldeles nödvändigt att sammanfatta, resonera och sätta svart på vitt för mig. Jag vill inte glömma, falla in i vardagen i all hast utan att ha låtit intrycken sjunka in och falla på plats.

På Malmö Högskolas fasad.
Malmöresan blev av tack vare mitt jobb som erbjuder mig många olika möjligheter som det oftast bara är att meddela att man är intresserad av så kan man få chansen. Just nu jobbar jag med ett ESF-finansierat integrationsprojekt riktat till invandrare "En bra start i Österbotten", det är genom detta projekt och det nationella paraplyprojektet "Hemma i Finland" som resan arrangerades.
Jag kom till Malmö tidigt på tisdagmorgon och fick tid redan då att alldeles själv känna in, observera och ta del av stadslivet. Jag reste ensam från Österbotten till Malmö och det här med att vara ensam gör att jag tänker så mycket mer, för jag har ju ingen att prata med hela tiden. Det kan också vara riktigt bra att ha någon att ventilera sina tankar med och diskutera de nya intrycken med, men jag märker med mig själv att då lämnar mycket i huvudet på hälft på grund av det sociala tar uppmärksamheten. Missuppfatta mig inte, jag trivs absolut med sällskap, men det finns fördelar med att resa ensam också.

Jag slogs genast av stadens mångfald av människor, vilket jag förstås på ett teoretiskt plan redan visste av. Det var ju därför vi åkte hit. Men genom bussfönstret på vägen in till centralstationen blev det även en konkret verklighet. Människor från olika delar av världen, människor med olika kultur, traditioner och språk. Här i Sveriges sydspets, i staden Malmö, staden med den påtagliga närheten till Köpenhamn och Mellaneuropa genom Öresundsbron och den direkta tågförbindelsen städerna emellan. 

Turning Torso, Nordens högsta byggnad.
Hann inte längre än så här i mitt inlägg på onsdagkväll, men nu är jag återigen hemma och har några dagar på hemmaplan i bakspegeln också. Känslan av resan dröjer sig kvar och känner stor tacksamhet över att jag fick åka.

Jag fick under resan ta del tre mycket intressanta studiebesök till olika verksamheter på olika nivåer inom integrationsarbetet i Malmö och regionen Skåne. Vi besökte länsstyrelsen som har helhetsansvar och utvecklar och administrerar stora delar av i integrationsarbetet, vi besökte Malmö Stads invandrarservice som rent på det konkreta planet handhar delar av arbetet med integrationen och så besökte vi Rosengård och det sociala företaget Yalla Trappan som drivs av och sysselsätter invandrarkvinnor i Rosengård. Naturligtvis slås man av hur länge och hur mycket arbete som satts ner på dessa frågor här, men då är också verkligheten här en helt annan. Malmö stad med en befolkningsmängd på 325 000 människor och säkert uppemot 50% av dem som pratar annat modersmål än svenska, enligt statistik så är 32% av befolkningen född utomlands. Genom att se dessa olika verksamheter, träffa genuina eldsjälar som jobbar med integrationsfrågor, prata med kvinnorna som tillredde och serverade oss lunchen på Yalla Trappan, andas och samla intrycken har jag fyllt på mina egna reserver igen. Nya planer kring utveckling och integrationsarbete. Nya tankar kring mångfald och dess möjligheter att berika våra liv.

En gata i Rosengård, med butiker, varor och restauranger från världens olika hörn.
I Yalla Trappans lunch- och catering kök.
På något av stadens många caféer och uteserveringar satt jag de sista dagarna i augusti och lyssnade till samtalen som pågick runtomkring mig på en rullande skånska och på många olika språk däremellan. Människor som lever sida vid sida i samförstånd med varandra och berikar varandras liv och miljö.

Stadsmiljö.
Sommaren var kvar där och även mina depåer av D-vitamin fick påfyllnad inför höstens och vinterns mörka dagar. 

På hemväg.

fredag 29 juli 2016

I Helsingfors med barnen

 
Efter försommarens arbetsresa till Helsingfors beslöt jag att det även skulle bli destination för vår semestertripp med familjen och vännerna denna sommar. Detta är femte sommaren i rad som vi lyckats få till en liten resa tillsammans med barndomsvännen Z och hennes familj. Och vi kan ju bara konstatera att barnen har blivit större med åren och det möjliggör också andra resmål och ressätt. Första sommaren vi reste tillsammans var Tilde 6 månader och andra sommaren var Eddi 6 veckor så då var det under lite andra omständigheter vi gav oss av. Nu har vi två vetgiriga 7-åringar och en 4-åring och en 3-åring som båda kan allt själv och ska göra precis som sina bröder. Alltså inga spädbarn med på resorna längre.
 
Vi reste med tåg ned till Helsingfors och tågturen tog 3,5 timmar vilket är relativt snabbt jämfört om man ska ta sig med bil någonstans därifrån vi bor. Man behöver ju inte ens hålla pauser när man reser med tåg, utan vessabesök och mellanmål kan skötas smidigt på tåget. Förrutom att själva tågresan i sig är rätt intressant för barn i denna ålder, så funkar det bra med kortspel och någon bok att läsa högt ur ibland som underhållning (och förstås filmer och spel på telefonen). Jag rekommenderar dock att man bokar plats på tåget med bord i mitten och stolar mittemot varandra om man är flera i sällskapet.
 
Genast vi steg av tåget i Helsingfors skaffade vi oss dygnsbiljetter till närtrafiken för att lätt kunna förflytta oss i staden. Att gå långa sträckor med eventuellt trötta barn är ju inget man önskar. Vi träffade även genast på järnvägsstationen på turistinformationen som försåg oss med kartan och informationsbroschyren "Barnens Helsingfors" samt ruttkartor för spårvagnarna i staden. En riktigt fin broschyr gjord för året som innehåller tips och info om det mesta som barnfamiljer är intresserade av och behöver veta och barnen var nöjda över att få en egen karta att studera och försöka orientera sig fram med.

 
 
Hela första dagen gjorde vi Borgbacken. Verkligt dyrt nöje, men kändes som något alla ändå ville pröva på. Mycket folk gjorde att köerna till de olika attraktionerna ibland blev väldigt långa och då irriterade egentligen det höga priset ännu mer. Jag och Z körde mest med de knappt 120 cm långa killarna, men som ändå lyckades klara längdgränsen och fick testa på de lite större attraktionerna också. Ingen av oss vågade oss dock på den på bilden förevigade attraktionen. Jag har själv inte heller besökt Borgbacken sen jag själv deltog i Stafettkarnevalen och då besökte nöjesparken i samband med de resorna. Lite nostalgi alltså.
 
Dag två i storstaden önskade alla barnen bad och tyvärr var solen gömd bakom molnen, så vi beslöt oss för att hoppa på bussen ut till Vanda och Flamingo Spa. Ett fantastiskt fint inomhusbad med flera rutschbanor, bassänger och 32-gradigt vatten så ingen behövde frysa. Tänker mig att det kanske blir någon fler utflykt till detta fina, stora hotell med bad, bowling, restauranger och mera som jag aldrig hann se skymten av.

 
Dag tre hade jag och Wilmer två önskemål på programmet som vi inte ville lämna osedda. Naturhistoriska muséet och fästningen Sveaborg. Båda ställena var nya för mig och överraskade positivt båda två. Jag rekommenderar verkligen Naturhistoriska muséet för alla som besöker Helsingfors med barn (eller vuxna också). Det var fantastiskt fina utställningar med fokus på djur och natur. Mycket information och fakta som även barnen kunde ta till sig. Och jag tror nästan också att vi vuxna "ååhhade" oss lika mycket som barnen av allt det som fascinerade oss.



 
Sen blev det spårvagnen ner till salutorget och färjan ut till Sveaborg och ännu en gång visste jag inte alls vad som väntade mig. Intressant och vackert område som andas massor av historia. På grund av att vi hade för knappt om tid denna gång hann vi inte utforska så mycket på ön. Men vi vandrade runt ett par timmar och barnen fick titta in i en ubåt samt klättra lite på kanonerna. Om det blir någon fler gång till Sveaborg för mig så önskar jag mig en heldag, bekvämare skor och gärna sol så kanske man även kunde ta sig ett dopp vid Sveaborgs strand och ligga på klipporna och få lite sol också. Vi avslutade vistelsen med ett rekordsnabbt besök på en av restaurangerna och jag åt den mumsigaste toast skagen någonsin innan vi hoppade på färjan igen för att hinna med tåget som tog oss hem igen.



 
Intressanta och upplevelsefyllda dagar som vi kommer att minnas länge. Även metropolen Helsingfors har mycket att erbjuda för en barnfamilj från landet.  

måndag 25 juli 2016

Semesterbilder








 
Mer än två veckor har passerat sen jag sist skrev några rader här. Jag låter bilderna här ovan berätta vad vi mestadels sysselsatt oss med. Syster med familj var här en vecka och vi njöt i varandras sällskap och kusinerna fyllde på med kusinkärlek. Simmat i solnedgången och gått långa raska promenader med syrran. Grillat och ätit gott. Firat födelsedagsbarn och en del mer!
 
Det har också blivit flera dygn ute på ön. Massor med kortspel, plask och bad, åka båt och fiska. Livet när det är som enklast och bäst, känns det helt enkelt som.
 
Senaste veckan blev det även en kort resa till storstaden Helsingfors för lite nya upplevelser och äventyr tillsammans med vänner. Jag tänker att jag återkommer till den resan och i ett senare inlägg. Ha det gott alla, nu ska jag äta lite nyplockade jordgubbar!