måndag 9 juli 2018

Gamla textilier

Det har egentligen bara blivit så utan något medvetet val direkt. Men det allra mesta som kommer in i vårt hus i möbelväg, inredningsdetaljer, textilier och kläder till mig själv är allt som oftast retrofynd som får en ny början hos oss. Jag gillar kvalitén på gammalt, jag gillar när det syns nötningar och när det är sådant som känns lite unikt och inte kan hittas i alla hem.

Nu när semestern inleddes kände jag för lite förnyelse och genom att rota runt hos mamma i skåpen och lådorna hittade jag vad jag inte visste att jag sökte heller. Nytt soff- och kuddöverdrag till köksoffan som ursprungligen är från mommas och moffas. 

Till den auktionsfyndade gungstolen som oftast är belamrad med ett klädberg á la Sofia hittade jag en ny gungstolsmatta som jag tyckte matchade tapeten i sovrummet perfekt.


lördag 7 juli 2018

Där tiden nästan står stilla

När jag sätter mig i båten och kör den cirka 30 minuter långa färden ut till ön förändras mitt sinne. Vinden, vattenstänket, solstrålarna, doften av hav och fåglarnas skri gör hjärtat lättare och allt det onödiga skalas bort. Jag märker nu också att dottern har tagit efter min vana att nynna i takt med båtmotorljudet. 
Där ute är nästan allt precis som förr. Stenarna, stigen, träden och buskarna. Där blir gammalt bara äldre och används åter i många, många år. Platsen har funnits och varit vår redan innan jag föddes. Mina bara fötter känner igen bergsskrevorna på stigen och i minnet finns lagrat hur jag kan navigera mig fram mellan de mest steniga vatten. Här känner jag mig trygg, säker och samtidigt utelämnad. 

 
Omvärlden, vardagens jäkt och en massa som pockar på ens uppmärksamhet finns inte här. Här finns lugnet för att spela spel tillsammans, läsa böcker, vandra, vila, sola, fiska, ro, simma och att bara vara. En båt som kör förbi eller en svanfamilj i viken är tillräckligt för att tillfredsställa. Tillsammanstid.
 Med en bra bok i solnedgången och en simtur i havet som avslutning på dagen känner jag mig lugn, livslevande och rik som bara den.

tisdag 26 juni 2018

Livet levs, vårens rapport

Och ännu en gång får jag bara konstatera att det blev en ordfattig samling på bloggen under våren 2018. Några bildföljetonger har jag fått samlat med mig under våren och som oftast påminner mig om de stunder där jag samlar energi i naturen eller upplever något nytt och spännande som vidgar mina vyer och gör livet mer och större. 

Det här var vintern som var rätt fantastisk enligt mig. Snön låg länge länge och vi hann skrinna, pulka, skida och åka utför. Själv prickade jag av en av punkterna på min bucket-list. Om jag får säga det själv så kan jag numera manövrera en snowboard och roligt är det.  

Tillsammans med kvinnor som har ett gemensamt engagemang för kvinnor kände jag mig stark när Svenska Kvinnoförbundet i Korsnäs hade möte. 

Jag fick i år åka på Stafettkarneval till Åbo med sonen. Det var en upplevelse som väckte minnen och känslor. Ett stort härligt finlandssvenskt evenemang som bjuder på så mycket gemenskap och rörelseglädje och där resultaten faktiskt inte är det viktigaste.

Familjen gjorde en veckoslutsutflykt till Uleåborg. Pappa och barn turistade medan jag deltog i min första partidag för SFP. Partidagen gav mig mersmak och det var intressant att delta och vara med och känna hur politiken utvecklas, tar form och förändras.

Det här var våren när sonen började spela fotboll i ett lag och vi blev fotbollsföräldrar. Skjutsar, talkojobb, oro inför matcher, hejarop och en härlig känsla när laget sitter och mumsar mockarutor, klappar händerna och ropar "segerfest, segerfest" efter en match som milt sagt resultatmässigt gick så där.  
På hemmaplan i aktivitetsparken har vi i år öppnat kiosk. Skepp&skoj kiosken är föreningens satsning för sommaren och vi har för första gången på många år erbjudit en ungdom sommarjobb i föreningens regi. 

På jobbet har jag jobbat vidare med pågående projekt och utbildningar och som sig bör får jag träffa en massa nya spännande människor som frikostigt delar med sig av sina livserfarenheter och kunskaper. Tack vare er blir mitt arbete aldrig tråkigt. Arbetet bjöd mig och mina kollegor på en trevlig utflyktsdag här innan folk började försvinna på semestrarna. Vi samlades från våra utposter från norr till söder i den lyckliga staden Nykarleby. Det mest intressanta för dagen var vårt besök på Zacharias Topelius barndomshem Kuddnäs. Vi fick guidning av den kunniga och goda berättaren Bosse Kronqvist som gav besöket en extra guldkant.

Och så det här som skedde i söndags. Jag har länge pratat om att jag vill lära mig paddla kajak, att jag helt enkelt tror att det skulle passa mig eftersom vattnet är mitt element. Jag har kollat runt lite ifall jag ska slå till och köpa en egen... men inte kommit mig för. Och så börjar det fina lilla Molpeföretaget Polkuped med uthyrning av kajaker och möjligheten och upplevelsen är inte alls långt borta. Det var inte svårt, inte särskilt tungt utan bara härligt såsom jag trodde. 

Och med den här bilden av sonen i solnedgången med världen i sin famn vill jag avsluta. Med semestern och lediga veckor framför mig är den här bilden min målbild. Omfamna ögonblicken, fånga stunderna, njut av allt det som kommer i min väg och att våga låta livet överraska mig.

lördag 3 mars 2018

The Crown

Under några veckor här i januari-februari 2018 gjorde jag mig bekant med det brittiska kungahuset via Netflix-serien The Crown. Jag kollade de två säsongerna som kommit i rätt snabb takt och blev nog rätt fascinerad av alla de förpliktelser, hemligheter och familjerelationer som sätts på spel för att inte riskera monarkin. Det häftiga är ju också att dessa människor som dramaserien handlar om fortfarande lever och sitter på tronen. Serien ger en inblick i ännu en för mig främmande värld, sen hur verklighetstrogen och sanningsenlig serien är kan jag inte uttala mig om.  Det är något stort, mäktigt och nästan inte av denna världen, samtidigt som mänsklighetens alla skiftningar skildras utomordentligt i flera av rollfigurerna.

För mig var det iallafall det mest intressanta att se hur mycket som förändrats under drottning Elizabeth II:s era. Hur samhället, monarkin och kyrkan har spelat sina roller och i ett mera modernt samhälle blivit tvungna att hitta nya former för att vara medborgarna till lags och för att ha ett fortsatt förtroende för monarkins existens. 

Kärlekshistorien mellan Elizabeth och Philip och de svängningar, utmaningar och påfrestningar de råkar ut för håller mig också spänd och förväntansfull under de 20 avsnitten som hittills producerats. 
Sex säsonger lär vara planerade så vi som är fasta har mer att vänta och för varje säsong kommer vi att komma närmare och närmare nutid, vilket på något sätt också gör att det kittlar lite extra på nyfikenhetsnerven. 

onsdag 28 februari 2018

Ett sportlov som levererar

Med ett färgsprakande rinkdisco i krispig kyla inledde vi sportlovsfirandet hela familjen på fredagkväll. Färgade lampor och musik förhöjde upplevelsen på isen rejält.


 Skogen, snön och stenarna i naturen slutar inte att inbjuda till lek och klätteräventyr. Avancerade kojbyggen och planer på utomhusövernattningar, spännande kurragömmalekar i trollskogsmiljö och arktiska expeditioner ute på havsisens formationer.

 Timmar i slalombacken ända tills mörkret och kylan trängde in i märg och ben. Min brädåkning fick sig ännu några timmar och jag är förtjust.

 Flera besök till vårt sommarparadis. Gnistrande snö, sol som bländar och vind som biter i kinden. Det här är nog första vintern på länge som isläget tillåter biltrafik ända ut till vår villa på Harvongöijen. 

 Fikapauserna utomhus har verkligen lagts på rad precis som man vill att ett sportlov ska vara. Brasorna med grillkorv och lukten av rök, termosen med varm choklad och kaffe som avnjuts i lä från vinden upp efter en av solen uppvärmd vägg. Ögon som kisar mot solen och kinder som blir röda av både köld och solens strålar. 
 
Sköna lediga dagar i hemknutarna som blir vad de blir enligt lust och väderlek. Jag fortsätter att njuta av vintern för att sen "go all in" och börja vänta på sommaren. Men ännu ska jag suga på sportlovskaramellen några dagar till!

måndag 19 februari 2018

Härligt med vinter

Jag njuter av årstiden till fullo. Nu har det varit vinter i ett antal veckor och det känns så bra. Jag önskar mig ett par veckor vinter väder till så får det börja våras sen då. Ljuset, snön och solen är som injektioner av livslust för mig.