Syskonbråken radar sig på varandra. Och ändå är jag så glad att de har varandra just i denna situation. Någon att hoppa med på studsmattan, tills leken byts mot bråk. Någon att sticka iväg på länk tillsammans med, tills ni väljer olika rutt. Någon som skojar och spexar fram ett leende när humöret varit nere i botten och vänt. Någon som ställer sig vid ens sida och tar ens parti när mamma gapar och gormar. Någon som glittrar i ögonen över att få gosa ock kramas en stund, tills den ena istället väljer att uppfatta det som en brottningsmatch. Och nu är jag här 24 timmar i dygnet och får en vardag med extra mycket av allt.
Aldrig har jag väl fått så många kramar, "näsapussar" och gosmys som den här tiden i hemmet innebär. Vi är bokstavligen nära varandra mest hela tiden så mellan mattetalen, skrivövningarna, mina mejl och möten så kan vi unna oss beröring, närhet, värme och trygghet. Ibland även mitt i mammas online- möten.
Det kan också vara något att minnas när den här tiden är över, när man saknar den mjuka kinden mot sin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar