Många, många berörande möten och intryck igen denna vecka. På måndagkvällar hänger jag på asylmottagningen i Korsnäs och får höra verkliga historier av de människor som själva flytt i små gummibåtar över havet från Turkiet till Grekland, vandrat till fots genom tiotals länder, förlorat alla sina ägodelar under flykten, bärt sitt barn på ryggen genom Europa, varit rädda, trötta, hungriga och förväntansfulla. Det finns de som gärna berättar sin historia trots att vi saknar gemensamt språk, men med några ord härifrån och därifrån, med mobiltelefonens översättningsprogram och kroppsspråk lyckas vi kommunicera och åtminstone förstå delar av varandras berättelser. Och dessutom tror jag inte att det viktiga är att jag förstår varje ord för jag kan ändå aldrig helt och hållet förstå vad de gått igenom, varit med om och upplevt. Men jag kan lyssna.
På tisdag hade vi besök på jobbet av närmare 30 stycken unga killar i åldern 15-17 år från asylförläggningen i Kristinestad. Pojkar som kommit hit utan föräldrar eller familj. Pojkar som tagit sig hel vägen från Iran och Afghanistan till Finland. Jag ser modiga, företagsamma, utåtriktade, smarta och drivna pojkar framför mig. Pojkar som drömmer om en framtid här, drömmer om utbildning och arbete. Pojkar som jag verkligen önskar får stanna.
I onsdags var det dags att se Wasa teaters pjäs "Acts of goodness" tillsammans med våra studerande. Pjäsen utgår ifrån och skildrar ungdomars berättelser om godhet och goda gärningar. En pjäs som berör och den fick mig att börja fundera, vad är en god gärning? Vilka goda gärningar har jag blivit föremål för, vilka goda gärningar gör jag?
Och ikväll tittar jag på andra delen av SVT:s dokumentärserien "Vi kallas tiggare" med Alexandra Pascalidou. Alexandra öppnar upp och visar på nyanserna och mångfalden även bland tiggarna. Och ställer även frågan, vad är det rätta för oss att göra? Hur hjälper man bäst, genom att ge pengar till tiggarna eller låta bli? Men iallafall är det människor det handlar om, fattiga människor som gör det dom kan för att överleva och få mat och utbildning till sina barn.
Olika världar, olika liv, olika villkor i samma värld och även i samma land, samma stad eller samma by som du och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar