Idag är det årets näst sista dag. Jag funderar över året som gått och vad jag kan och vill av det år som är på antågande. Ett år går egentligen så otroligt snabbt nuförtiden, men ändå är det ju åren och vardagarna som radas efter varandra det vi senare kallar ett liv. Vår tid på jorden, för en del blir den kortare och för andra längre.
I början av 2017 blev jag 35 år, alltså närmare 40 än 30 nu då. I och för sig har nu siffran ingen betydelse för mig, men jag kan märka att min kropp blivit lite äldre och inte tål hopp, skutt och klättring riktigt lika bra som tidigare, eller är det mitt mod som sviker och rädslan som tar över, kan inte riktigt veta. Men viljan finns kvar. Viljan att testa nya grejer, ta mig an utmaningar, testa en del gränser och ifrågasätta. Och så undrar jag ibland varför barnen är så trotsiga som de är... kanske inte borde vara särskilt svårt att förstå. Jag har tur ändå som har ett jobb, mina förtroendeuppdrag och föreningslivet som ger mig möjligheter till just det här. Det är väl just därför jag är där jag är och håller på med det jag håller på med.
Naturen och upplevelser i den har fått en allt större betydelse för mig med åren. Det betyder också att vädret och vilket väder som råder har en rätt stor effekt på mitt humör... tyvärr. Och tyvärr har ju inte Finland lyckats leverera det jag önskat de senaste året. Vintern var varm och knappt nån snö alls, sommaren var kall och regnig. Jag gnäller och beklagar mig över detta. Visst finns det mycket vackra, alldeles underbara stunder som spenderats i naturen också, men det gäller verkligen att fånga dem annars har de snabbt passerat.
Den kultur som lämnat mest spår från året som gått är ju den fantastiska serien SKAM som jag maratonkollade under jullovet ifjol. Sen sträckläste jag bokserien om Christian Grey och Anastasia Steele under några veckor i somras och var fascinerad. Under hösten följde jag SVT:s dramasatsning "Vår tid är nu" och nu i efterdyningarna av #metoo har jag också kollat hela serien "Fröken Frimans krig". Sen finns det nog säkert också några andra böcker som lämnat tankar hos mig och musik som etsat sig fast. Till exempel dom här:
En av våra kära frasskatter for till katthimlen på våren och vi hittade en ny fin kattprinsessa som fick namnet Shakira. Hon flyttade hit på sommaren och blev genast accepterad och älskad av oss alla. Mannen och jag firade 10 år som gifta i år samtidigt som Finland firade 100 år som självständigt land. Självständig och gift funkar också bra, tycker jag :).
Föreningen i byn arrangerade och fixade ett av de större evenemangen på länge. Vi fick den häftiga gladiatorn från Sverige på besök och han lockade stor publik och gjorde många barn och vuxna nöjda under den fina sensommarkvällen i augusti med sitt lekfulla och snälla sätt.
Hösten innebar att familjens yngsta började i förskolan och att det blev nya rutiner här hemma. Det blev nog en rätt kämpig höst för att få vardagen att rulla. Tidiga morgnar och sena kvällar... trötta barn och trötta föräldrar. Mörkt, vått och ruggigt. Jobbet var extra krävande stundvis, men också så belönande ibland. Alla människomöten jag blir en del av är det mest fantastiska i mitt jobb.
Nu har jag firat jul och lediga dagar med familjen och känner att batterierna åtminstone till en del har laddats igen. Jag försöker göra sånt jag gillar och vara med barnen så mycket som möjligt. Ännu har jag några lediga dagar framför mig innan jag får öppna kalendern för år 2018 och påbörja ett nytt år och låta dagarna och veckorna fyllas igen. Med allt vad ett år, ett liv innehåller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar