Den kännspaka orienteringsskärmen i
orange och vitt visade oss vägen ut i skogen.
Och där fanns ju allt man kunde tänkas behöva.
Barnen trivdes bland kottar, kvistar och mossa.
Solen sken och myggorna var ganska få.
Ibland krävs inte mer sysselsättning än en matsäck att mumsa på
och pinnar att tälja och leka med.
Sen började vi vänta på och kika efter pappa.
När skall han komma och varifrån kommer han?
Och så kom han! Vi hejade och han såg trött, men glad ut.
I mål kom förrutom Michael också många andra.
Allt ifrån barn i 10-års åldern till farbror i 85-årsklassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar