Kvällspromenaden

Jag inbillade mig att jag och barnen skulle ta en trevlig höstpromenad i den begynnande kylan, friska vindarna och virvlande gula löven. En promenad blev det, men inte särskilt idyllisk. Den yngre skrek nästan från början till slut. Hon ville inte ha vantar, hon ville inte ha mössa, hon ville inte sitta i kärran, hon ville inte gå själv och inte ville hon att jag skulle bära henne heller. Att ta ett varv runt byn på det här sättet är på inget vis rogivande. Stegen blir rappare, rösten blir gällare och nyporna blir hårdare för varje minut... Tur att den äldre faktiskt går att resonera med lite grann i varje fall och förhoppningsvis kommer vi dit med den lilla, envisa rödhättan också om något år.