Det är med mycket blandade känslor jag slår mig ner i soffan ikväll. Förväntan och väntan har fyllt huset sedan tidig morgon och att det närmar sig var tydligt när vi fick tända det fjärde ljuset på köksbordet imorse. Den saknade delen av familjen kom från Sverige, vi klädde gran, drack glögg, kramades och glädjen var stor.
Och där mitt i glädjeyran nås vi av ett chockbesked om ett liv som tagit slut... allt för fort. Livets oberäknelighet och skörhet gör sig igen påmind. Det vänder sig i magen, förstår inte, fattar inte... mina tankar finns ikväll hos den närmsta familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar