Och ännu en gång får jag bara konstatera att det blev en ordfattig samling på bloggen under våren 2018. Några bildföljetonger har jag fått samlat med mig under våren och som oftast påminner mig om de stunder där jag samlar energi i naturen eller upplever något nytt och spännande som vidgar mina vyer och gör livet mer och större.
Det här var vintern som var rätt fantastisk enligt mig. Snön låg länge länge och vi hann skrinna, pulka, skida och åka utför. Själv prickade jag av en av punkterna på min bucket-list. Om jag får säga det själv så kan jag numera manövrera en snowboard och roligt är det.
Tillsammans med kvinnor som har ett gemensamt engagemang för kvinnor kände jag mig stark när Svenska Kvinnoförbundet i Korsnäs hade möte.
Jag fick i år åka på Stafettkarneval till Åbo med sonen. Det var en upplevelse som väckte minnen och känslor. Ett stort härligt finlandssvenskt evenemang som bjuder på så mycket gemenskap och rörelseglädje och där resultaten faktiskt inte är det viktigaste.
Familjen gjorde en veckoslutsutflykt till Uleåborg. Pappa och barn turistade medan jag deltog i min första partidag för SFP. Partidagen gav mig mersmak och det var intressant att delta och vara med och känna hur politiken utvecklas, tar form och förändras.
Det här var våren när sonen började spela fotboll i ett lag och vi blev fotbollsföräldrar. Skjutsar, talkojobb, oro inför matcher, hejarop och en härlig känsla när laget sitter och mumsar mockarutor, klappar händerna och ropar "segerfest, segerfest" efter en match som milt sagt resultatmässigt gick så där.
På hemmaplan i aktivitetsparken har vi i år öppnat kiosk. Skepp&skoj kiosken är föreningens satsning för sommaren och vi har för första gången på många år erbjudit en ungdom sommarjobb i föreningens regi.
På jobbet har jag jobbat vidare med pågående projekt och utbildningar och som sig bör får jag träffa en massa nya spännande människor som frikostigt delar med sig av sina livserfarenheter och kunskaper. Tack vare er blir mitt arbete aldrig tråkigt. Arbetet bjöd mig och mina kollegor på en trevlig utflyktsdag här innan folk började försvinna på semestrarna. Vi samlades från våra utposter från norr till söder i den lyckliga staden Nykarleby. Det mest intressanta för dagen var vårt besök på Zacharias Topelius barndomshem Kuddnäs. Vi fick guidning av den kunniga och goda berättaren Bosse Kronqvist som gav besöket en extra guldkant.
Och så det här som skedde i söndags. Jag har länge pratat om att jag vill lära mig paddla kajak, att jag helt enkelt tror att det skulle passa mig eftersom vattnet är mitt element. Jag har kollat runt lite ifall jag ska slå till och köpa en egen... men inte kommit mig för. Och så börjar det fina lilla Molpeföretaget Polkuped med uthyrning av kajaker och möjligheten och upplevelsen är inte alls långt borta. Det var inte svårt, inte särskilt tungt utan bara härligt såsom jag trodde.
Och med den här bilden av sonen i solnedgången med världen i sin famn vill jag avsluta. Med semestern och lediga veckor framför mig är den här bilden min målbild. Omfamna ögonblicken, fånga stunderna, njut av allt det som kommer i min väg och att våga låta livet överraska mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar