Idag är det visst bokens och rosens dag, vet inte riktigt om det är något som uppmärksammas så särskilt mycket, men iallafall. Enligt Hbl ligger grunden till denna dag i att det lär ha varit en bokhandlare i Barcelona som kom på att öka sin försäljning genom att skapa en tradition där kvinnor skulle ge sina obildade män en bok och i utbyte få en ros som symboliserade deras egen skönhet.
Tack, tack för den rosen, men tar nog en hellre en bok jag med!
Jag älskar att läsa och förlora mig i de världar som en bokpärm kan dölja. Innan jag hade barn spenderade jag otaliga timmar med böcker som mitt enda sällskap. Min egen lilla värld blir så oändligt mycket större när jag får läsa och sväva iväg med hjälp av författarens ord och beskrivningar. Jag läser gärna romantiska historiska berättelser, deckare som får håret att resa sig på armarna, verklighetsbaserade biografier som gör att tårarna droppar ner på sidorna och en hel del annat också. Ibland är historiernas dragningskraft så mäktig att boken hänger med överallt, på toaletten, bredvid puttrande kastrullen på spisen och långt in i nattens mörka timmar. Fastän man vet att historien inte försvinner måste den läsas genast. De sista åren har jag inte haft den här möjligheten att på heltid tillägna mig en bok på det här beroendeliknande sättet eftersom det alltid finns en liten en som pockar på ens uppmärksamhet så småningom. Det är troligen också därför som jag inte läst lika mycket de här senaste åren, utan det blir med sporadiskt och några sidor i gången nu och då. Men oj vad det finns många härliga böcker som väntar på att bli lästa av mig och säkert kommer jag att få tid för dem igen också.
En alldeles underbar bok som jag läst om flertalet gånger efter den första gången som sjuttonåring är Arundhati Roys "De Små Tingens Gud".
Insåg att det var den dagen igår då vi besökte biblioteket och fick förutom en hel bokhög också en ros med oss hem :)
SvaraRadera