Nu är hon döpt vår kära dotter. Hennes dopdag 31.3.2012 blev en fin dag med några minusgrader och ett tunt täcke nyfallen snö på marken. Här hemma blev hon döpt med våra närmsta på plats, far- och morföräldrar, syskon med familjer och goda vänner. Det kändes så bra att ha alla samlade här i vårt hem för att hålla en välkomstfest för vår Tilde.
Den 26.12.2011 gjorde du entré in i våra liv samtidigt som vädrets makter stormade med full kraft. Julafton och juldagen hade jag, din pappa och storebror firat med familjen utan att du visat några tecken som helst på din ankomst. Det beräknade datumet för din födsel var 29.12.2011 så vi visste ju nog allihopa att det kunde ske när som helst. Natten till julannandag vaknade jag vid fyra-tiden och kände sammandragningar som visade sig komma med jämna mellanrum. Vid sju-tiden väckte jag din pappa och berättade att jag trodde något var på gång. Med den vinande vinden utanför och strömavbrott packade jag en väska och förberedde för att åka in till BB. Vi väckte din storebror och berättade för honom att bebisen ville komma ut och så förde vi honom till momma och moffa. Han hade väntat på dig jättelänge.
Mamma och pappa hade inte så väldigans bråttom in till sjukhuset utan tog först en tur ner till hamnen för att titta på stormen och det ovanligt höga vattenståndet som rådde. Sen för att dra ut på det hela lite ännu mer åkte vi först in till McDonalds för att ladda inför drabbningen med varsin BigMac innan vi äntrade förlossningen. Kring 12-tiden på dagen kom vi till sjukhuset och ganska snabbt visade det sig att du inte tänkte låta oss vänta särskilt länge till. Kl. 14.56 såg du världens ljus för första gången. Allt gick bra och vi var så glada över att få hålla dig för första gången i våra armar. Dina mått var 45,5 cm och 2560 gr, en liten men naggande god tösabit!
Sen dess har du växt till dig rejält, dubblat din kroppsvikt och växt mer än 10 cm på längden. Du har från första dag sovit gott och länge, nu vid 3 månaders ålder sover du hela natten och en lång förmiddagslur och två kortare på eftermiddagen. Dina två första månader tror jag att du hade rätt mycket magknip som gjorde att du under vakenperioderna var ganska ledsen och helst ville bäras och gungas i mammas eller pappas famn. Ungefär vid 8 veckors ålder började du allt mer intressera dig för oss och din omvärld, då började också dina leenden glädja oss allt oftare. De sista veckorna har du börjat jollra och din storebror håller på att bli din stora idol. Du följer hans aktivitet med mycket intresserad blick. Wilmer har varit mån om dig från första stund och mycket mycket stolt över dig, hans lillasyster.
Samtidigt som man ser framemot att se dig växa upp och bli en individ med egen vilja och personlighet så skulle man bara vilja stanna tiden, hålla dig i famnen, snusa på ditt huvud och för evigt känna din babydoft. Jag är lycklig och tacksam över att ha dig och din bror i mitt liv. Ni är den ärliga glädjen och kärleken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar