Det är förfärligt, skrämmande och gör ont i ett moders hjärta. Frågorna de flesta ställer sig är, hur kan man och varför? Finns det några svar på dessa frågor som skulle tillfredsställa våra förvirrade hjärnor och hjärtan?
En pappa och hans tre små barn hittas skjutna till döds. Verkligheten överträffar ständigt fiktionen. Oberoende vem som utfört dådet, om det är pappan, mamman eller någon annan så är det en människa som måste må mycket mycket dåligt. Att ha perioder när man är psykiskt svagare och har svackor i sitt välmående är en naturlig del av livet för de allra flesta. Alla drabbas någon gång av olika kriser i livet. Det kan vara alltifrån dödsfall, relationsproblem, hälsobekymmer, ekonomiska svårigheter till arbetsrelaterade frågor som kastar omkull ens tillvaro och gör att man tappar fotfästet och kontrollen.
Det är inte obegripligt för mig att förstå. Att vi människor inte orkar vara starka, duktiga och självständiga till den milda grad hela tiden. Det är inte obegripligt att livet ibland är riktigt riktigt svårt och att man själv inte vet vad man skall göra för att orka överleva. När och om jag psykiskt befinner mig i en sådan situation hoppas jag att jag har någon att prata med och förstår att prata med någon. Man måste våga prata om det svåraste som finns också, mörka tankar och känslor. De finländska männen pratar ju kanske inte så mycket känslor, så alla vi mammor med pojkar - Prata känslor! -
En kväll som denna tittar jag på mina sovande två och hjärtat hoppar några extra slag. Tack för att ni är här och vi mår bra.
Det är så obeskrivligt grymt att små barn får sätta livet till - oberoende av orsak. Så man ryser och mår illa då man tänker på det. Mera känsloprat, helt klart!
SvaraRadera