Eftersom vår Wilmer är en kille som alltid tar för sig av allt som livet bjuder så klättrar han naturligtvis högst upp på prispallens nummer ett och tar emot sin belöning efter att ha deltagit i kvällens klubbmästerskap. Han sprang 40 meter, kastade boll och gjorde en förkortad fyrhundring och har inte en aning om vad placeringar, tidtagarur och måttband handlar om. Jag älskar hans spontana iver, naivitet och oräddhet samtidigt som den ger mig "hjärtat i halsgropen"-känslan titt som tätt.
Nu fortsätter min kväll med spänningsroman placerad i värsta snöstormen, 1222 meter över havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar