Barnen på nätet

Barnen på nätet är för tillfället ett hett diskussionsämne i Svenk-Finland. Och som nästan alltid när det kommer till barn och föräldraskap så blir det väldigt lätt två läger. Det må då gälla amning, dagis, barnmat, vaccinering, fritidsaktiviteter eller nästan vad som helst. Det finns liksom extrem högern och extrem vänstern. Och befinner man sig någonstans där mitt emellan så är det ju alltid någon som höjer på ögonbrynen eller pekar med pekpinnen.

Lyssna gärna till gårdagens avsnitt av Familjeliv som jag ändå tycker lyckades ge en välnyanserad bild av "barnen på nätet" frågan. Prästen Maria Sundblom-Lindbergs åsikter var väl ändå de som mest liknade mina egna tankar och resonemang.

Jag uppfattar mig vara en tänkande och resonerande människa som försöker lita mycket på min intuition och förhoppningsvis sunda förnuft. Och det tror jag faktiskt att de flesta av oss är. Jag vill inte vara elak eller såra någon. Och inte tror jag andra vill vara det heller. Däremot vill jag gärna dela mina upplevelser och erfarenheter i livet och då även livet med barn med andra människor. Att dela känslor, glädje och sorg och allt där emellan tror jag inte är till skada för någon utan istället berikande och ett sätt att låta medmänsklighet och mänsklighet ta större plats. Att våga dela och erkänna sina brister och svagheter samtidigt som vi också måste våga vara stolta och visa upp vad vi gör och kan tror jag i det stora hela är till fördel för oss alla. Jag vill ta del av de diskussioner, samhällsdebatter och värdediskussioner som förs på nätet idag och som nätet är ett utmärkt forum för. För att kunna  delta på riktigt delar jag också min personliga syn på saker och ting. När det kommer till barnen är det ju verkligen i huvudsak mina reflektioner och tankar om livet med barnen och min läroprocess som förälder som får utrymme på bloggen. Plus någon trevlig anekdot eller något skojigt vi gjort tillsammans som jag gärna vill dokumentera, spara i minnet och vara tacksam över även längre fram i livet. För inte få er att tycka att jag vill framstå som något självutnämnt helgon, så skall jag absolut inte förneka att det finns en del av bekräftelsebehov hos mig i det hela också, men vad är nu så fel med det då. Bekräftelse har väl människan sökt i alla tider på varierande sätt och nu är tiden och tekniken den den är.

Jag vill leva i nuet och lära mig nytt hela tiden, jag vill inte vara rädd för det nya, främmande och okända. Jag lär mig hela tiden och kanske jag kan hjälpa och guida mina barn i nätets krokar och fallgropar om jag också varit där och testat mig fram.  Säkert gör jag även övertramp ibland i livet  och på nätet och får då vara beredd att ta två steg bakåt, värdera och omvärdera. 

Så tänker jag, och sällan kan jag svara på vad som är helt rätt eller helt fel. Det finns alltid så mycket i den grå zonen mellan det som kallas svart och vitt. Och där vandrar jag min balansgång varje dag gällande det mesta i livet och även i mitt föräldraskap och sen är det upp till mig precis som det är upp till er alla andra hur ni gör, väljer och vandrar.