Jobbet erbjöd hela personalen en fortbildningsdag som inledning på vårterminen och programmet för dagen kändes välgenomtänkt och planerat. Fokuset under hela dagen och den röda tråden var hur vi ska orka bättre, ta hand om oss själva och hantera konflikter och förändringar på arbetsplatsen, eller varför inte i livet överlag. Mycket av det som sades av de duktiga och varierande föreläsarna var självklarheter som jag redan vet, men som ändå så där som ni vet, kräver att någon annan påpekar, berättar om eller framför för att man ska få den där aha-upplevelsen. Jag tillsammans med mina fina kollegor fick även vi en kort taltur för att tala om vårt arbete och det vi engageras av, utbildning och handledning av invandrare.
Och igårkväll ganska så där impulsivt blev det träffis på Amarillo med två underbara som betyder så mycket. Vi pratade, pratade, skrattade och så åt vi lite där emellan också. Den där vänskapen som är kravlös, naturlig, ovärderlig och bara finns där oberoende hur länge sen vi senast träffades.
Sent igår innan avfärd hemåt fick jag hämta systersonen på tågstationen och ta hem honom på sin första permission från det militära. Det var roligt att höra honom berätta om de första veckornas uppdrag, dråpligheter och disciplinåtgärder. Och jag tror att han tar det hela på helt rätt sätt!
Nu två lediga dagar framför oss. Jag hoppas på passliga utetemperaturer så att vi kan vara ute så mycket som möjligt och använda oss av den snö och is som nu faktiskt finns. Bara jag kommer mig ur sängen nu först ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar