onsdag 30 maj 2012

Vad kan vi göra?

Det har nu gått några dagar sen dödsskjutningarna i Hyvinge. Hoppas, hoppas att de skadade återhämtar sig och klarar sig utan allvarliga bestående skador. Tänk att det nästan har blivit vanligt att sådant här händer... också i lilla Finland! Fyy farao! Vi har haft skolskjutningar i Jokela och Kauhajoki och nu det här... och varje gång har det varit en ung förövare, men det som är annorlunda den här gången är att gärningsmannen är gripen och vid liv. Kanske det kan ge några svar och tankar kring hur man skall kunna förebygga att det händer igen.

På det politiska planet diskuterar man ändringar i vapenlagstiftningen som ett led i att försvåra att liknande skall kunna upprepas. Jag är så där allmänt för en skärpning av vapenlagen i Finland (tycker att vi har för mycket vapen liggandes här och där i hemmen utan större övervakning på var eller vem som hanterar dem), men i de här fallen där det handlar om massakrer så är jag nog rädd att gärningsmannen skaffar fram vapen på ett eller annat sätt iallafall.

Däremot tror jag mer på förebyggande och preventiva insatser i skolorna med hjälp av fler psykologer, kuratorer och annan elevvårdspersonal som skulle kunna uppmärksamma de elever som mår dåligt och kunna hinna ge hjälp innan något sådant här sker. Lärarfacket OAJ kräver idag att beslutsfattarna tar tag i bristen på skolpsykologer. Man menar att var femte skola saknar helt och hållet skolpsykolog idag, värst är situation på andra stadiets utbildning där lagstiftningen inte kräver att det finns skolpsykolog utan bara att man hänvisar till psykolog vid behov. Och dessutom är många av de skolpsykologer som finns totalt överhopade med jobb, de kan ha tusentals elever på sitt område och tiotal skolor att arbeta i.

Via en facebook-länk så kom också jag mig för att läsa den här artikeln där Lauri berättar om sina upplevelser och sin ilska som skulle kunna ha gjort honom till en av dessa gärningsmän. Läs och tänk hur viktigt det är att vi ser och hjälper de barn och ungdomar som blir mobbade, illa behandlade och mår dåligt.

2 kommentarer:

  1. Det är så sjukt egentligen att vi - Finland - med världens bästa skola inte har råd med tillräcklig skolpersonal. Och den eviga frågan - hur ska man få barnen och ungdomarna att prata med och öppna sig för en psykolog som man aldrig ser på sin skola annat än någon enstaka dag om året.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch vad det sticker i ögat med en punkt där på slutet...

      Radera