söndag 20 maj 2012

Tre år med Wilmer



Det är nu tre år sedan den här dagen, tjugonde maj, fick en alldeles speciell betydelse för mig, och livet fick en ny mening. Det var då du föddes, vår Wilmer. Du var en liten krabat på 2590 gram och 46 centimeter. 30 gram tyngre och 0,5 centimeter längre än lillsyrran som kom till världen två och ett halvt år senare.

Vi hade bara hunnit få dig i våra armar innan vi ställdes öga mot öga med rädslan om att förlora dig. När du var fyra dagar bar det av till barnkliniken i Helsingfors för att bli opererad på grund av ett hjärtfel. Operationen gick bra och vi fick komma hem. Sedan dess har du mått hur bra som helst och är överlag en väldigt frisk kille. Från ditt första år kan jag berätta att du var en väldigt glad bebis som skrattade och log mycket. Du lärde dig aldrig att krypa utan drog dig fram och steg sen upp på vingliga ben vid ca 10 månader.


Som ettåring var du redan ordentligt intresserad av stora fordon och då särskilt traktorer förståss. Din framfart var hög på de obalanserade små benen så kullerbyttorna och blåmärkena har varit otroligt många. Det ser ut som om att du varken har tagit skada eller lärdom av alla fall, för ännu idag är du våghalsig och får många att dra efter andan där du far fram. Vi har dock vant oss och är inte särskilt oroliga eller hönsiga av oss. Dina första ord var, mamma, pappa, kaka och dricka, helt klart väsentliga att lära sig från början. På hösten när du var ett år och fem månader började du på dagis när jag började jobba igen. Där trivdes du bra redan från början och de stora pojkarna blev snabbt dina idoler.


Wilmer två år var en väldigt pratsam pojke och gosig på alla sätt och vis. När du fyllde två år visste vi redan om att en ny liten baby var på väg till oss och att du skulle bli storebror. Väntan på bebisen blev väldigt lång och vad var det egentligen som vi väntade på som växte inne i mammas mage. Vintern kom, kusinerna kom, julen kom, tomten kom OCH DÅ kom också vår bebis ut! Du var så otroligt stolt och till dig från första gång du träffade henne. När du och pappa kom för att hämta hem oss från BB så berättade du för alla ni mötte på parkeringen och i sjukhuset att ni skulle hämta hem din lillasyster.



Idag är du inte längre någon liten bebis. Du är en treårig pojke som underhåller oss med ditt sätt och din charm varje dag. Du pratar massor och jag har absolut fått en ny viktig samtalskamrat. Du är din syster väldigt kär och känslorna är besvarade. Att få hänga med dig på din resa är en berg- och dalbana med snabba vändningar och jag hoppas att vi får åka många turer tillsammans ännu!

Grattis Wilmer! Kram Mamma

4 kommentarer:

  1. Härligt att få läsa om Wilmer 3 år! Stora killen redan! /C

    SvaraRadera
  2. Åh, så fint du skriver om Wilmer! Printa ut och spara, man vet aldrig med cyberrymden... Skulle säkert vara fint att ge som brev den dagen han fyller vuxen också! :)

    SvaraRadera
  3. Grattis till Wilmer önskar "nästan-låtsastvillingen" Hannes + Johanna.

    SvaraRadera
  4. Tack skall ni ha för era kommentarer! Nu pustar vi ut efter kalasandet! :)

    SvaraRadera