Dagarna och veckorna rusar iväg. Är det alltid så här intensiva dagar i december? Och då är ju jag faktiskt ännu hemma, men inte länge till. Idag är det exakt tre veckor till jobbstarten och innan det skall vi ju hinna med mycket. Vi får fira jul, 1-årskalas och nyår här i slutet av året och nästan allt på en och samma gång.
Gårdagen bjöd på en hel del spänning i olika valörer.
Han som ingen bak har och som mer hänger, klänger, klättrar, balanserar och hoppar upp och ner kraschade igår rakt ner i golvet med huvudet före från sin sänggavel och skaffade sig på så sätt den största bulan i sin livshistoria hittills. Med hjärtat i halsgropen och nerverna darrande satt jag och tryckte med ispåsen i en halvtimme. Borde jag ringa någonstans eller åka någonstans eller vad skall jag göra? Eftersom han nu inte annars verkade särskilt påverkad så kammade vi luggen och klädde på oss finkläderna och for på dagisjulfest med hornet i pannan som sakteliga började rodna och även blåna. Julfesten var efterlängtad och barnen sjöng sina favoritsånger för oss och han var ju så duktig och söt trots att det gjorde ont i mig bara av att titta på bulhelvetet. Ännu på natten vid ett - två tiden måste jag gå och titta till honom för oron över vad som kunnat hända på insidan av bulan malde i mig.
Någonstans mitt i min oro över sonens huvud så avslutade jag dagen med ett inledande möte på den politiska arenan med funderingar kring fördelningen av olika förtroendeuppdrag, även det spännande på sitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar