Pustar ut, nu var den slut

Var en väldigt andligt frånvarande mamma hela förmiddagen. Jag bara hummade och ummade till varje upprop, påstående och fråga. Låtsades varken se eller höra vilka olovligheter som pågick framför mig för jag kunde helt enkelt inte slita mig. Jag satt med näsan begravd i boken och forcerade sidorna fram. Det var helt enkelt bättre att läsa dagtid, då blev det inte riktigt lika skrämmande. Jag nådde slutet vid två-tiden idag och jag måste säga att trots att den var riktigt riktigt bra så var det rätt skönt när den var slut. Det var hemskt, intensivt och lämnade en klump av obehag i magen varje gång man lade ner den för att vila. Det var "Sandmannen" det. Spänningsromaner i all ära, men just nu skulle jag helst ha en romantisk, fluffig, rosa drömsaga att lägga mig ner med för att få balans i livet igen.