Utvärdering av jobbstarten

Är inne på fjärde veckan på jobbet nu. Och det känns ju faktiskt helt okej, men då har jag ju det rätt väl förspänt också. Jag jobbar halvtid vilket i praktiken innebär tre dagar en vecka och två dagar följande vecka. Det här är ett val jag själv gjort för familjens och ekonomins skull. Lite mer pengar på kontot än enbart hemvårdsstödet, men ändå en hel del tid här hemma med barnen också.

 

Wilmer är på dagis och trivs med kompisar och goda vårdare de dagar jag jobbar. Tilde, hon åker till momma och moffa de dagarna och jag tror faktiskt att både hon, momma och moffa njuter och trivs med varandra mer och mer för varje dag som går också.

 

Någonstans innebär den här återgången till jobbet som antagligen varje mamma oroar sig för och kanske har dåligt samvete för också mycket positivt. Jag får ett annat socialt umgänge som berikar och en känsla av att jag utvecklar mig själv i någon annan roll än mammarollen också.

 

Och känslan när man får hämta sina hjärtevänner efter en heldag åtskilda är ju liksom obetalbar. Där gick jag idag runt husknuten på dagis med ett leende på läpparna över vetskapen att jag snart skulle ha honom i sikte och i mina armar igen berättandes om dagens viktiga händelser för honom. När momma berättar om vilka skojigheter Tilde ställt till med under dagen och hur hon bara blir mer och mer hustam mår jag gott. Kvällen här hemma efter en dag på jobb/dagis har oftast hittills varit väldigt lugna och gemytliga i våra mått mätt. Jag är mer positiv och mån om att vara närvarande för barnen. Barnen är glada över att komma hem och de egna leksakerna är intressantare än de varit på flera månader här i det vanliga hemmatrasket.

 

Wilmer med sina smådjur vid middagsbordet för att få leka ostört ifrån en väldigt intresserad lillasyster.