En morgon som var vacker som få, med barn som var eländigt trötta när klockan var sju. Lämna den ena hos momma och moffa, lämna den andra på dagis, komma försent till jobbet. Segade på jobbet, försökte stryka några ärenden på "to do-listan". Jag borde vara inspirerad och motiverad, men har svårt att hitta någon glöd. Ledningen varnar om kommande sparåtgärder och arbetskamrater som mår dåligt. Hämtade på dagis, hämtade hos momma och moffa. Värmde köttfärssåsen från igår och släppte nerverna på "jag ska bara"-barnet där mitt i maten. Lugnade ner mig och tog sonen med på Lekfull finska, för det om något är ju något vi måste uppmuntra. Då var det hans tur att få sammanbrott, han grät och lämnde knappt mammas famn. Åkte för att handla. Mjölk, fil, ost, memma och grädde. Tittade på Familjen Annorlunda och blev illamående åt kärleksförklaringarna som haglade i kvällens avsnitt. Beundrar egentligen familjerna, men det blev mer puss och snutt och älskling hit och älskling dit än vad jag klarar av ikväll. Barnen sover. Jag har ätit min memmaskål med mycket socker och grädde.
I dag är en ny dag och förhoppningsvis finns det memma kvar i kväll också. Nya tag!
SvaraRaderaJag tyckte också att de var alldeles för överdrivna i kvällens program. Men kanske de där familjerna är så där kärleksfulla. Hur har de annars lyckats få så många barn?? Ingen har ju ork och lust med sådant mitt i arbetslivet/småbarnslivet/vuxenlivet överhuvudtaget. :)
SvaraRaderaSå måste det vara! :)
Radera