Wilmer och jag gjorde en liten båtutflykt på egen hand igår. Att umgås med honom, den filuriska 4-åringen, så där på tumis är riktigt härligt. Att uppleva världen genom hans ögon, att lyssna till de funderingar och totalt obegränsade idéer som rymmer sig i hans fantasi är häftigt.
Det känns bra att få dela med honom sådant som jag har egna starka barndomsminnen av. Vi guppade ut i lilla båten och rundade "tobaksräimarin", den är ju stor!
Den över 30 år gamla lilla aktersnurran betjänar oss fortfarande väl, startade på första knycken igår. Den här båtmotorn har varit med om mycket och jag med den. Men vi är fortfarande ett par som hänger ihop och snart börjar det bli dags för Wilmer att sätta sig vid rodret och lära sig att tämja Evinruden på böljan den blå.
Vi landsteg på en och annan sten och fotograferade oss själva och svanfamiljen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar