torsdag 1 november 2012

Barn och pengar

Igår var det Världsspardagen och det uppmärksammade vi genom att åka till banken och tömma sparbössor och äta tårta. Dessutom har Wilmer allt mer på senaste tiden börjat uttrycka sig i ordalag gällande vad saker kostar, att det bara är att köpa nytt och så frågade han förståss varför vi skulle ge våra pengar till Jan-Erik på banken. Jaa, det här sammantaget gjorde att jag började fundera och insåg att vi är nu i en ny fas av uppfostran... Håhåjajaa...
 
Till exempel när W kastar någon leksak eller annars våldsamt far fram med sina grejer så brukar jag säga: var försiktig nu så att det inte går sönder, varpå han svarar men det är ju bara att köpa nytt då. Och då känns det ju absolut som att här har vi något att lära, det går ju inte bara att köpa nytt och nytt... Han har ofta fått följa med mig på loppis med sin egna lilla börs och då också ofta fått köpa något, så egentligen är nog loppis den enda leksaksbutiken han känner till. Men där blir det ju också lätt så att han får köpa det han vill, för det är ju oftast billigt... men han vet ju inte hur billigt det är och lär sig egentligen bara att han får det han vill... hmmm svårt det här.
 
Varför vi skulle lämna in pengarna på banken försökte jag förklara och motivera som så att pengarna växer på banken ("hahahaa" not so much), men i varje fall godtog han förklaringen och tog glatt emot gåvan som varje spargristömmare fick. Det vi sparat i hans spargris är nog bara lite småpengar som legat och drällt på bänkar, i fickor och burkar här och var i huset och ibland har väl momma/moffa/fammo/faffa fyllt på den lite också, så det har inte handlat om något planlagt sparande ännu. Men funderar egentligen när det skall bli aktuellt med veckopeng eller liknande eller är det alls vettigt? Jag vet inte...
 
Sen har vi ju också det här med barnbidraget. Vi har i vårt hushåll gjort så att barnbidraget går in på mitt konto och används därifrån till familjens gemensamma utgifter, men sen kan jag också ibland tycka att vi borde spara det och sätta det direkt på barnens egna konton för att ha en startpeng att ge till dem när de stiger in i det vuxna livet. Hur tänker ni andra kring det här? Ni med äldre barn får gärna komma med tips och idéer!

8 kommentarer:

  1. För tidigt med veckopeng tycker jag som har en pojke i exakt samma ålder som W. Jag har aldrig ens tänkt tanken ännu. Jag tycker vi spar det några år. Vad beträffar barnbidraget så tycker jag absolut inte att man behöver ha dåligt samvete för att man använder pengarna i hushållskassan.Det betyder ju kläder och mat till barnet. Sedan är det ju ofta också så att småbarnsåren kommer samtidigt som ett maffigt huslån, så varför göra vardagen svårare ekonomiskt än den behöver vara. Det gynnar inte barnet heller! Då man kapat den värsta toppen av skuldberget kan man ju börja spara på barnets konto om man vill ge det ett startbidrag i t.ex. studielivet. Sedan har jag även full förståelse för de som spar från första dagen på barnets konto. Då har man väl helt enkelt ansett har råd med det.

    Zandra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänkte mest den där veckopengen som något som skulle sättas i spargrisen för att göra det lite mer regelbundet och att han skulle känna sig mer delaktig i sparandet, typ 1€/vecka.
      Barnbidraget får nog fortsättningsvis bidra till de återkommande utgifterna varje månad. Tack för dina tankar!

      Radera
  2. Här har vi barn i både yngre och äldre ålder och vi har som ni sparat i spargrissmåpengar och dylikt och sedan försökt förklara att man sparar dem på banken så växer de lite. Sen har vi aldrig haft veckopeng utan vi köper det vi behöver i måttliga mängder med noggranna instruktioner om varför man tex inte kan ta massor med godis och inte varje dag och inte leksaker hela tiden, att pengarna som mamma och pappa tjänar när de är och jobbar inte räcker till tex mat (och det vill ni ju ha) kläder osv om man köper allt det onödiga i för stora mängder. Sedan får man hos oss godis (lagom) till helgen och kläder enl behov. Sedan tycker ju jag personligen att barnbidraget är till för att stöda ekonomin i småbarnstiden när det ofta är ganska mycket utgifter och skall därmed gå till barnens utgifter,när barnet blir äldre men innan det ska ut i vuxenlivet har de flesta börjat att sommararbeta mm vilket gör att de börjar bidra lite själv till sin egen ekonomi, shoppar egna prylar och kläder. Då ökar alltså inte belastningen i takt med ålder utan avtar. Sedan om man har råd att spara någon gång under småbarnsåren är det ju bra men jag tycker inte man ska ha dåligt samvete för det om inte. Våra barn har ju det bra! Ska man följa dagens råd ska man spara åt barnen, buffertspara för eventuella händelser, pensionsspara osv. Vad ska vi då leva av nu då vi behöver dom som bäst???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delar dina erfarenheter! Jaa du har så rätt i det där att enligt råden så skall vi bara spara och spara och inte leva, vilket ju inte funkar!
      Hoppas verkligen att det finns sommarjobb och andra små jobb som ungdomar kan få sen om 10år då också...

      Radera
  3. Säkert finns det då också, hopppas ja ju själv då nästa i raden behöver! Jag tycker sommarjobben är viktiga för just då lär de sig vad det krävs för att få ihop sina slantar. Klart de har fått nån peng innan som de har spenderat på eget vis och det lär de sig också på med bla hur snabbt de försvinner, eller till hur lite de räcker. För oftast drömmer de ju om guld och gröna skogar när de fått en femma och besvikelsen i när de inser att det inte räckte är en lärdom värd sitt pris i dagens slit och släng samhälle,medans det skär i ett modershjärta att se besvikelsen och kunna hålla sig från att sticka till. Glädjen sen när de köpt nått för egna pengar på egen hand är ju obeskrivlig =). Det är en balansgång genom livet med dessa pengar, att lära sig hantera dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig själv var sommarjobben också ett viktigt och lärorikt sätt att tjäna egna pengar på, så jag hoppas verkligen mina barn skall få den möjligheten också.

      Radera
  4. Vi sparar barnbidraget. Än så länge går det bra, men då är ju vår son bara ca 1,5 år, så vem vet hur det kommer att se ut längre fram. Vi lever bara på en lön, eftersom jag är hemma med sonen, men då har vi heller inga lån, så på det viset har vi ju det ganska bra. Jag gruvar mig för den dagen då man verkligen får känna på hur det är att ha t.ex. ett huslån, billån eller vad det nu kan vara. För eget hus vill vi ha, och det kostar pengar. Vi har resonerat som så, att vi vill kunna hjälpa till med/betala körkort och bil, kanske hjälpa till med hyran under studietiden eller andra större utgifter som kan komma i början av livet eller också lite senare i livet. För man vet inte hur ekonomin kommer att se ut om sisådär 20 år. Mina föräldrar sparade inte barnbidraget och från 12 års ålder fick jag göra vad jag ville med det. Då trodde väl de, att deras ekonomi skulle se likadan ut när jag, som ensambarn, blev större. Men sedan blev de plötsligt småbarnsföräldrar, min mamma var hemma med barn i 6 år och de byggde hus. Därför tycker jag att det känns tryggt att spara. Både åt vår son och åt oss själva. Och det behöver ju inte vara så mycket, man sparar det man kan. Även 10 euro i månaden blir ju till pengar. Men alla gör som de vill och kan. I Efter tio pratade de om barn och sparande...

    http://www.tv4.se/efter-tio/klipp/hur-ska-man-tanka-da-det-kommer-till-barn-och-pengar-2231168

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset från Efter tio, skall titta på det när tillfälle ges!

      Radera