Där ån slingrar mellan bruten jord,
har svett runnit av muskulösa fäder.
Där mitt i bondens jord,
står haltande lador och påminner.
Påminner om förfäders arv till oss.
En sensommardag, axens ljusa vimmel svajar.
Döljer och gömmer ladans mörka öppning.
Ingen vet, vad som just förflyter eller är förflutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar