Vet ni vad?! Det händer någon gång varje dag nu att dessa båda typer faktiskt nästan leker med varandra. Det kan pågå några minuter och jag blir ärligt sagt riktigt till mig när jag i smyg tittar på dem för att inte på något sätt dra uppmärksamheten från leken och varandra. Och det slutar inte ens med gråt varje gång. För visst är det lite svårt för storebror att vara tillräckligt varsam, dela med sig broderligt och inte låta kramarna bli till brottningsmatcher. Men systern i sällskapet är redan en rätt tålig dam som inte piper till för varje knuff och buff, men sen kan hon nog sätta igång sirenen rejält om han tar något av henne eller går därifrån när hon inte vill att han skall lämna henne.
Små, korta stunder av lek, gemenskap och ögon som lyser för varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar