Det är som att jag går runt och väntar på världens undergång eller något annat katastrofalt. Jag har haft den här molande oron ett par dagar nu. Inte hela tiden, men den återkommer så fort jag försöker slappna av och ta det lugnt. Ett par incidenter, som sprucken överläpp och regntunga skyar, känns bara som varningsklockor inför vad som komma skall... Alltså fyy fasiken, låt åskvädret braka loss nu då eller så får det här obehaget flyga sin kos och lämna mig ifred.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar