Bloggen som nu är ca nio månader gammal kommer nog att hänga med en god tid framöver ännu, den har blivit en riktigt kär vän till mig. Tack till er som kommenterar ibland, alltid extra roligt när det blir lite flervägskommunikation också. Ibland känns det som att man har åsiktstorka och bara räknar upp vad vi gjort och skriver om vår vardag och ibland kommer inläggen med åsikter, känslor och tankar lite oftare. Men kanske det är blandningen med lite av varje som gör att ni vill komma tillbaks hit också?
Det händer ju nog att man måste motivera för sig själv och ibland för andra också varför man bloggar? Nå, nu när jag hållit på ett tag så har jag börjat se bloggen som mitt eget lilla hantverk, som när någon annan handarbetar, målar, snickrar, syr eller pysslar med något annat kreativt. Jag kan bläddra tillbaks i mina inlägg och se på dem och känna mig lite stolt över att det faktiskt är jag som skapat denna histora och samtidigt får jag delar av vår vardag, mina tankar och idéer dokumenterade på ett och samma ställe. Och precis som den som stickat en tröja, sytt nya gardiner eller snickrat ett skåp så är det ju roligt att visa vad man åstadkommit för andra och på så sätt få någon slags bekräftelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar