Med känslor i fokus

Föreläsningen igår var bra! Petra uppfyllde mina förväntningar med sin humor, sina igenkännbara exempel och analyserande tankebanor. Det var helt klart en ögonöppnare som gav mig mer inspiration, energi och intresse att kommunicera mer med barnen på ett annat sätt. Att vara mer intresserad av barnets känslor och tankar istället för att bara köra mitt eget race. Sen vet jag att jag inte kommer att orka, lyckas och ha förmåga hela tiden, men jag vet också att "jag duger som jag är", precis som jag vill att mina barn ska känna att de duger som de är!

 

Idag är som ett skriftligt besked om att min lilla bebis inte är så liten mer. Föräldraledighetens sista dag idag. Det känns sorgligt. När jag tänker på henne så är hon ju nyfödd och vår lilla lilla Tilde ännu, men när jag tittar på henne är hon ju en flicka som nästan fyller spjälsängen, som kryper runt och upptäcker varje vrå, som pratar högt och hejvilt och som skrattar och som sprider sin underbara glädje och charm varje dag. Hon är ingen hjälplös liten spädis längre.

 

För någon månad sedan bestämde vi hur vi skulle lösa livet efter föräldraledighetens slut. Nu börjar jag med några veckor semester och sen blir det några veckor vårdledigt och i januari återgår jag till jobbet på halvtid. Tilde kommer att få vara med momma och moffa de dagar jag jobbar och Wilmer fortsätter på dagis de dagarna. Beslutet har känts bra och jag har till och med sett framemot några dagar jobb per vecka. Men imorse där vid 4-snåret började tankarna snurra... Det är bara tre månader kvar av min totala närvaro tillsammans med lilltjejen... Sen blir det någon annan som får dela en del av dagarna med henne, se hennes enorma framsteg, lära henne det ena och det andra och trösta henne när hon gråter och det skär i hjärtat lite grann när jag tänker på det.

 

Jag tyckte det med Wilmer och jag tycker det nu... vid 9-10 månaders ålder när föräldraledigheten är slut är det lilla barnet som allra härligast. Hon är rund och gosig, glad, sprallig, rörlig, härmar, kommunicerar, söker kontakt och uppmärksamhet hela tiden. Hon skall lära sig gå på egna ben och allt mer lära sig att uttrycka sig och sina behov och därför känns det sorgligt att det är just då som tiden hemma skall ta slut.