Det här är något som gnagt lite i mig de senaste veckorna och väntat på att bli formulerat också utanför mina egna tankar. Nu är det knappast färdigt behandlat i mitt huvud ännu heller, men...
På högsta beslutfattarnivå i landet går snacket väldigt mycket ut på att våra arbetskarriärer måste förlängas rejält, arbetsveckorna skall helst vara 40 timmar/vecka och kanske många gånger i verkligheten betydligt mer än de 40 timmarna, eftersom väldigt många av oss har jobb som man inte kan trycka på en knapp för att stänga av inne i huvudet. Sen framgår det också i samhällsdebatten att den tredje sektorn och de frivilliga arbetets roll får en allt viktigare uppgift vad det gäller en del funktioner som kan kopplas till människors välmående. Alltifrån motion, idrott, musik, konst, kultur, socialt och psyksocialt stöd, byautveckling och mycket mer som är ytterst viktigt för att vi skall må bra.
Jaa, jag förstår att vi måste få in skattemedel för att kunna uppehålla vår välfärd och kanske också kunna utveckla den ytterligare. Men, problemet som jag ser i det här är att det kommer att bli svårare och svårare att hitta människor som känner att de har tid, ork och vilja att engagera sig i frivilligt arbete inom föreningar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar