Blandad kompott från dagarna som gått

Det har varit lite i och ur den här helgen också, men egentligen är det väl så jag trivs allra bäst. Det är roligt, ger energi och stimulans att umgås, planera, fokusera och förverkliga. I fredags firade vi pappan i huset en dag i efterskott till hans jämna år med blommor, presenter, god mat och tårta. Den ombloggade kladdkakan med vitchokladmousse och hallonmousse gjorde en repris på kaffebordet och den var om möjligt ännu godare den här gången.

 

 

 

Lördagen förde med sig en hel del tänkvärda och insiktsfulla uttalanden av Christoph Treier som föreläste på SÖU:s orkesterparad i Vasa. Han är helt klart en föreläsare av hög klass som säkert kan öppna ögonen på folk och bidra med perspektiv på saker och ting i många olika sammanhang. Åtminstone lyckades han sjuda energi, motivation och nytänkande i oss föreningsfolk.

 

När jag kom mig hem igen så hade herrarna i familjen bestämt sig för att frisera sig med pappans nya klippmaskin. Fadern i huset är jag van att ha kortklippt och snaggad men när sonens gyllene lockar också hamnade på golvet kändes det faktiskt lite sorgligt. Och så blev han ju plötsligt flera år äldre och det är ju inte alls något jag vill skall komma snabbare på än det ändå gör. 

 

 

Den kortklippta sonen har idag varit i söndagsskolan för andra gången. Vi klistrade, ritade, sjöng och lyssnade på dagens berättelse. Jag får ju värsta nostalgitrippen av sångerna och det är ju faktiskt ganska kul. Visst minns ni också, "Min båt är så liten och havet så stort", och "Vem har skapat blommorna, blommorna, blommorna?" ?

 

När de båda småttingarna i huset stänger in sig i Wilmers rum och det är tyst, alltså ingen gallskriker eller gråter, då kan man med säkerhet börja ana att det är något fuffens på gång. Imorse var så fallet. Visst, det är förbaskat skönt när de kommer överens en stund och dessutom håller till i ett rum bakom stängd dörr, men men... man kan inte låta sig luras av lugnet alltför länge. När man öppnar dörren kikar in och frågar vad gör ni, så möts man av att klädskåpet är tömt på sitt innehåll som ligger på golvet i en hög och båda två tittar på en med tindrande ögon och den av dem som har talets förmåga uttrycker entusiastiskt " Det här är en blus- och byxbutik!", då är det ändå lite svårt att bli arg.

 

Sen var det också ett årsmöte på programmet idag och vi fick ihop till en styrelse och planerar vidare för kommande evenemang, verksamheter och utveckling av vår by. Medans jag var på möte så hade övriga familjen annat program. Jag hittade följande rekalmaffisch på soffbordet när jag kom hem och av ommöbleringen i vardagsrummet att dömma så har det säkert varit en hejdundrande föreställning jag missat.