Hjärtskärande

Trots isoleringen med dubbla dörrar ut till korridoren och eventuellt tjocka väggar mellan rummen så hörs det ändå väldigt bra från andra rum i korridoren här på avdelningen. Kanske det kommer via ventilationssystemet eller helt enkelt genom väggarna. Inte så att man hör när någon pratar i de andra rummen, men när ett barn gråter hörs det väldigt bra. Det är hjärtskärande och känns väldigt obehagligt att här sitter jag instängd utan att få gå ut och hör hur främmande barn gråter, skriker, ropar efter sin pappa. I vanliga fall när man hör barn gråta (oberoende var man är) så vänder man ju nog alltid sig om och ser efter att det finns någon där som tröstar och finns nära och om inte så går man fram till barnet fast man inte känner det. Nu vet jag ju nog också helt säkert att de här barnen har någon hos sig som tröstar dem när de gråter, där finns helt säkert en eller flera supersnälla skötare och troligen också någon förälder som hjälper barnet igenom smärtan som det orsakas på ett eller annat sätt. Men det obehagliga ligger för mig i att jag inte kan ta en titt och försäkra mig om att det verkligen är så. Och barnet det bara fortsätter att gråta, skrika och ropa efter pappa.