Började på riktigt må fysiskt illa av att lyssna till försvunna Madeleines föräldrar i Skavlan.
De verkade vara goda och intelligenta föräldrar som råkat ut för det värsta man kan tänka sig. Att ens barn försvinner utan att återfinnas. Att leva i ovisshet hela tiden och antagligen med en massa skräckscenarier i huvudet. Att orka kämpa och fortsätta leta för att finna, ännu efter fem år. Att inte kunna sätta punkt för då sviker man sitt barn.
Att ett barn dör är otroligt förfärligt för föräldrarna, men det här är ju förbanne mig värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar