tisdag 13 mars 2012

När vuxen klokhet måste vinna över barnslig envishet

Matkampen lämnade väl lite på hälft eftersom jag och lillasyster hamnade in på sjukhuset. Under de dagarna vi var borta så har momma, moffa, fammo och faffa haft Wilmer en hel del och att kräva av dem att köra samma stil som oss här hemma gällande ätandet är för mycket begjort. Så nu när vi är hemma igen så är vi väl nästan tillbaka på ruta 1 igen, men inte riktigt heller. På något vis så har hans spärr släppt en aning och han kan faktiskt på eget initiativ ta en sked nu och då och styra in i munnen själv, jippii! Sen så matar vi nu då också honom igen... Det blev nog jag som fick svälja min envishet och inse att vardagen blir mycket lättare för oss alla om vi vuxna hjälper Wilmer med ätandet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar