Frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmål! Det är så jäädrans mycket ätande per dag... speciellt när man har en trotsande unge som inte är ett dugg intresserad av mat. Han har aldrig varit glupsk och mycket få gånger uttryckt hunger. Visst har vi haft perioder då ätandet gått lite bättre, men aldrig bra. Det sista året har vi mutat, hotat, lirkat, lurat och lekt in maten i munnen på honom (så pedagogiska föräldrar är vi). Nu när han tillfrisknat från flunssan, under vilken han inte alls ätit, så beslutade vi (på förslag av mig) att vi skulle sluta mata honom. Alltså äter han inte själv, så äter han inte alls. Ni vet, som man hört så många gånger "nog äter han när han blir hungrig". Något smått har han nog stoppat i sig och det är ju bra så, men det är inte alls tillräckligt för att hålla hans ork och humör på en gemytlig nivå. Han är grinig och trilskas eventuellt ännu mer än annars... Och sen skall ju jag försöka hålla mig lugn då också... Det lyckas jag väl med vid typ varannan måltid...
Nu undrar jag bara hur länge håller vi ut, kommer det en vändning imorgon, om en vecka eller funkar denna "hårt mot hårt"-attityd över huvudtaget?
Har försökt kolla runt lite vad experterna anser i frågan matvägran och det verkar vara åsikten att man skall mata om de vill bli matade som vinner. Så det lutar nog åt att vi snart börjar mata igen, men inte riktigt ännu. Har jag gett mig in i matchen ger jag mig inte så lätt!
Ja usch denna ständiga kamp med maten. Siri åt som en häst när hon var liten. Men i dagens läge är det nog väldigt få gånger hon sitter stilla vid matbordet och äter upp sin mat. Hon vill helst matas (fyller snart4!) hoppar ner från stolen och börjar göra annat mitt i. Det är en ständig kamp och den är så tröttsam. Skulle det som sagt vara ett mål mat per dag, men 5 st som man bråkar sig igenom. Den dagen de uppfinner ett piller istället är jag en av de första att köpa ;)
SvaraRaderaNå, skämt åsido...nog börjar de väl äta förr eller senare. Kämpa vidare!
De samma har jag sagt! ;) Ett piller vore perfekt! Styrka till er med!
RaderaJa nog är dessa barn så olika :)
SvaraRaderaHos oss har vi hela tiden fått begränsa maten för annars skulle han "äta ihjäl sig". Däremot finns det säkert saker som funkar bra hos er, men mindre bra hos oss.